En gravid 50åring…

Lite orolig är jag ju allt men försöker att strunta i det.

Sist jag tog kontakt med gynekologen och ville ha fler p-piller påpekade hon att det var dax att sluta med dem. Har faktiskt inte riktigt koll på varför men det har väl med cancerrisk i min mogna ålder att göra. Bara att lyda. Efter sommaren blev mitt svar.

Jag har ju ALDRIG ätit dem för att INTE bli gravid. Det har ju inte behövts då jag inte ätit några under de 18 åren vi kämpade mot barnlösheten och inte heller under de 4 åren efter att storebror kom och innan lillebror kom. Utan jag har ju ätit den för att slippa kraftiga blödningar, kraftig mensvärk från endometriosen och mina kraftiga migränanfall som i värsta fall varade 3 dagar.

Nu har jag alltså slutat äta mina p-piller och jag undrar ju klart vad som kommer att hända.

Jag har läst att det tar sin lilla tid innan allt kommer igång igen, upp till sex månader, ett år. Många som i min ålder inte får den igen då de så att säga är för gamla.

I helgen är det exakt 14 dagar sedan jag slutade med dem och nu har jag fått sjukt ömma bröst. Vad betyder det?

Ägglossning?

Jag har ALDRIG tidigare haft ömma bröst eller känt av någon ägglossning.

Undra om ALLT kommer igång nu, klockrent exakt. Att jag inte är färdig och har passerat skiten.

Tänk om allt skall jävlas med mig/oss och vi nu kan bli gravida, nu när vi absolut INTE vill och vi på äldre dagar måste mecka med skydd.

Eller det är kanske att föredra framför att vara försatt i övergångsåldern och menopaus?

Annonser

Plastbanta eller inte…

För ett tag sedan läste jag ett inlägg på en blogg som fått mig att tänka lite…

Jodå! Jag plastbantar lite, med betoning på lite.

Den senaste tiden har jag köpt en del förvaringsburkar i glas, smör askar i glas, grytslevar i trä.

Jag har upptäckt att mina förvaringsburkar i plast, även de från Tupperware, blir oljiga invändig när de inte används på ett tag. Invändigt är de skadade, känns som om det fastnat, mat, i porerna, kanske. Grytslevar som får ny form på den del som når den varma botten i grytan. Mina smör askar behövde verkligen bytas ut och jag var helt överlycklig när jag hittade nya i glas som jag kunde önska mig i julklapp. 

Jag tror, du behöver dock inte tro om du inte vill, att plast inte är så bra för vår hälsa. Jag tror oxå att vi i dag är betydligt smartare och kunnigare än vad vi var för ca 30 år sedan. Jag tycker oxå att vi skall använda oss av våra bättre kunskaper.

Hormonförstörande ämne i plast. Första gången jag kom i kontakt med det tänket var för snart 20 år sedan. Jag undrar hur jag i dag hade mått om jag då lyssnat.

Vi hade kommit i kontakt med en kvacksalvare, en kiropraktor, som faktisk räddade livet på vår hund. En stor schäfer hane som veterinärerna ville steloperera i ryggen, det behövdes aldrig. Denna kiropraktor fixade ryggen så att han/hunden kunde leva ett någorlunda hundliv efteråt men fick pensioneras från sitt jobb där han inte längre kunde vara den förlängda armen.

Iaf, hos kiropraktorn var vi ofta och eftersom det var en hund gick det inte att träffas i mottagningen utan vi var ofta hemma hos honom och hans familj. Vilka verkligen levde som de lärde och när de hörde om våra svårighet med att bli gravida fick jag höra om hormonstörande ämne i plast. Framför allt i mjukplast, den vi har bl.a. runt osten och den vi köper och stoppar brödet i.

Vad gör det med våra kroppar?

När jag idag läser om sköldkörteln och vad man kan göra för att hjälpa sitt mående så är plastbantning en av åtgärderna, plast skall visst stressa kroppen på något sett. Maten är klart ännu viktigare men plastbantning är en del.

Jag känner igen det rena tänket, som jag nu läser om, med det som de då berättade om för mig/oss då. Det som jag då tyckte var kvacksalveri.

Jag har ju blivet utsatt för så otroligt mycket hormonstörande mediciner för att både ta bort ägglossning och för att producera många ägg på en och samma gång. Manipulerat så mycket med min livmoder och mitt system.

Tänk om jag lyssnat och lärt…….hur hade jag då mått i dag?

Jag tänker inte byta ut ALLT men skall börja tänka på det när jag handlar nytt.

Tycker också att det tänket behöver komma in lite var och här i samhället.

Att bli lite inspirerad

På Förvaringsdrottningen kan man vara med i en hemmaröjning. Bloggen vill hjälpa läsarna att få ordning i sina hem. Ger en vägledning i hur man kan tänka.

Jag tycker inte att jag ännu har något behov av den hjälpen men det är kul att bara läsa. 

Trotts det så sätter det lite griller i huvudet på mig. När nu barnen varit sjuka har det varit en del medicinering och i dag vid matlagningen hittade jag en miljon av de där medicinskedar/koppar/sprutor, de fyllde lådan.

 

Sprutorna är bra till de riktigt små barnen – har jag inga mer. Skedarna är bra så länge man får hjälpa barnen med medicinen – får jag inte mer.

Så nu har jag rensat ut och bara sparat kopparna. Det är bra med inspiration ibland. O vad luftigt det blev i lådan.

Debatt om ofrivillig barnlöshet

Läser på Aftobladets debatt sida

 

Debatt: Ofrivillig barnlöshet är inget lyxproblem

Debattörerna: Fördomarna måste utrotas – infertilitet är en folksjukdom

Det finns förmodligen ingen annan sjukdom i Sverige som är lika utsatt för okunskap, marginalisering och fördomar som ofrivillig barnlöshet. Inom politik och sjukvård är sjukdomen lågt prioriterad och i samhället i stort finns en utbredd syn på att det inte är en ”riktig” sjukdom utan handlar om ett lyxproblem.

I våra yrkesroller möter vi dagligen kvinnor och män som inget hellre vill än att bli med barn men som av högst varierande skäl inte blir gravida. Trots att mellan 15-20 procent av Sveriges par är drabbade är detta något det talas allt för tyst om och något som – hur orimligt det än låter – många drabbade skäms över. Oförståelse och fördomar bidrar knappast till att förbättra situationen.

 

Redan 1997 klassificerades ofrivillig barnlöshet som en sjukdom av såväl världshälsoorganisationen WHO som den svenska riksdagen. Trots att femton år har gått tror många fortfarande att det bara är något som drabbar ”stressade karriärkvinnor”, att man ”tänker för mycket på att bli med barn” eller att man helt enkelt ”bara blivit för gammal”. Orsakerna till att kvinnor och män är infertila förklaras knappast så enkelt.

Även om vi är smärtsamt medvetna om dessa fördomar var det många av oss som satte kaffet i vrångstrupen när vi läste Sveriges största morgontidning i förra veckan. På ledarplats utmålades den satsning som nu görs i Region Skåne på fertilitetsrådgivning som något högst tveksamt och något som stjäl sjukvårdsresurser från ”riktiga” sjukdomstillstånd. Dessutom uttrycktes att när ”det handlar om personliga prioriteringar, livsval och naturligt åldrande är det ingenting som sjukvården ska finansiera”.

Denna syn är tyvärr alltför vanlig i Sverige, även om det som tur är sällan uttrycks på ledarplats. Vad man glömmer är att en stor del av de sjukdomar västvärldens sjukvård behandlar är relaterade till personliga prioriteringar, livsstil och naturlig åldrande, vilket många invänder även när det gäller infertilitet. Ska sjukvården låta bli att behandla exempelvis överviktiga med hjärtsjukdomar, äldre cancerpatienter eller andra åkommor relaterade till livsstil och åldrande? Var drar man gränsen i ett sådant resonemang?

Hur ska vi förhålla oss till kvinnor och män som på grund av sin genetiska uppsättning löper större risk för att påverkas av livsstils- och miljöfaktorer och riskerar att bli sterila i 25-30 årsåldern? Ska vi inte förebygga infertilitet hos dessa individer eftersom det är frågan om livsval och naturligt åldrande?

Infertilitet är en sjukdom som alla andra som man, precis som när det gäller andra sjukdomar, ska forska och arbeta förebyggande kring. Med förebyggande insatser kan sjukdomar och funktionsnedsättningar upptäckas innan de leder till infertilitet, liksom förändrade livsvanor kan bidra till att chansen att bli med barn ökar. Ett framgångsrikt preventivt arbete innebär också besparingar för samhället, det gäller vid alla sjukdomar.

Sett till antalet drabbade och hur hårt ofrivillig barnlöshet slår mot människors livskvalitet, sociala relationer, arbetssituation och privatekonomi är det en folksjukdom vi talar om. Att påskina att ofrivillig barnlöshet är ett lyxproblem är onekligen både okunnigt och fördomsfullt, oavsett om det uttrycks i affären, på arbetsplatsen eller på ledarplats.

Aleksander Giwercman

Carl Johan Sonesson

Gilbert Tribo