Döden är närvarande…

Lillebror har börjat få mardrömmar om döden. Eller mardröm och mardröm, kanske mer tankar om döden.

Kommer inte riktigt ihåg vad han frågade om för ett tag sedan men som svar berättade jag om de person som blivit återupplivade som säger att de sett ett ljus. O det var ju liksom inte så bra.

Iaf har han nu några kvällar haft svårt att komma till ro i sin säng.

Han tycker det är så fruktansvärt tråkigt att man som död inte får göra roliga saker, äta och dricka gott, bara ligga alldeles stilla och se ett ljus. I många många år.

Första kvällen när jag hämtade min kudde och filt, kröp upp i hans loftsäng och la mig till rätta, så utbrast han:

-men mamma! Vad gör du? Det brukar inte du göra.

Nix! Jag ligger sällan i hans säng, den är alldeles för svår och knakig att ta sig ut ur ljudlöst och icke väckande av ett svårsovet barn. Jag har alltid stått sidan om sängen när han behövt ha någon hos sig.

Men nu var det ju liksom tvunget. Efter en stund kände jag hur han liksom la sig tillrätta, hittade sin sovställningen samtidigt som ena hande låg i kontakt med mig och han kunde slappna av.

Jag vet inte om det var en halvtimme eller timme jag låg där, slumrade säkert en stund själv, innan jag knarrandes klättrade ut ur sängen, utan att väcka honom.

På morgonen konstaterade han att jag hade gjort honom såååå trygg när jag låg där, så det blev jätte lätt att somna.

O det är så svårt med dessa tankar och rädslor, jag vet inte riktigt vad jag skall säga, för risken är ju att det är något som de fastnar vid, så som ljuset nu.

Men det är väl nu han börjar bli lite större, förstå lite mera, tänka ett steg till.

Det är ju himla mysigt att somna sådär sidan om men inte riktigt var kväll, så jag hoppas han tar sig ur detta utan att skapa något nytt.

Komplett familj

Jahaja! Då var familjen komplett igen. Storebror och maken kom hem igår efter en vecka med skidor i Österrike. Sonen kunde stannat kvar, han var inte alls sugen på att åka hem, tror jag det när det var skoldag i dag. Maken var nöjd och ville hem. Han åkte bara skidor några dagar och var orolig för sina knän.

Jag och lillebror har varit bortskämda med att göra vad vi själva velat och ha det tyst och lugnt runt oss, vilket inte är lika självklart med två till i huset.

Nu börjar vardagen igen efter en lovvecka. Skönt när alla är samlade igen, man vet vart man har dem.

Träning träning träning

Här tränas det för glatta livet och för att eventuellt slippa en ny omgång med gips.


Tråkigt att det inte finns bra redskap att låna utan man får ta vad som finns hemma och man kan hitta på.

På morgonen…….i snigelfart.

Medans lillebror borstar tänderna står han på en ca 45gradig lutning, i fem minuter.

Han gör tio ”knäresningar” per ben på en barnstol.

Han står 2*30sek/fot på planka, trycker ner hälen och stretchar vaden/hälsenan.

På kvällen behöver han bara stretcha på plankan.

Tar egentligen inte lång tid men är ganska drygt, speciellt på morgonen. Hoppas dock att det hjälper så vi slipper gipsa om honom. Det var inte kul även om det gick förvånansvärt bra.

Kuckleku medicin 

Mandelman…..vilken kunskap. Tittar du?

Jag sitter klistrad och helt fascinera vid tvn på torsdagskvällarna. Bara ett avsnitt kvar.

Det livet skulle jag vilja leva eller nej jag skulle vilja ha den kunskapen som de besitter och så blanda det lite modernare.

Jag skulle inte vilja slakta, klarar inte blod. Vill inte assistera vid djurfödslar. Och så är jag ju en aningen bekväm av mig. Dessutom har jag lång startsträcka så i knoppen skulle jag nog vara mer arbetsam än i jorden.

Men så ljuvligt. Vad tycker du?

Bra smak hon hade den där lilla kickan.

Ja! vilken bra smak jag hade då där på sen -70 eller tidig -80 tal, när jag var en liten kicka.

När det var födelsedag, julafton och morsdag fick jag själv fixa presenter till min mor, jag hade ingen far som kunde hjälpa mig där, styra upp mig, hjälpa mig att betala mm.

Jag tror att det var vid tre olika tillfällen som jag köpte tre ljusstakar i glas till min mor. Har aldrig trott att de skulle bli värdefulla och jag har väl själv egentligen inte som vuxen tyckt att de var speciella.

Men ack vad jag bedrog mig…


Så har jag sett liknande på lite olika håll och lagt märke till att de var från Iittala, så jag vart ju tvungen att kolla närmre på de ljusstakar som jag get min mor.

Jodå! Ljusstakar från Iittala. De berömda Festivo ljusstakarna som är formgivna av Timo Sarpenevo. Tyvärr inte signerade av honom.

Hon vågar inte längre använda denna typ av ljus, så ljusstakarna är undanplockade och eftersom jag visade intresse så fick jag även dessa av henne på min födelsedag.

Det kändes jätte konstigt att få/ta tillbaka det man en gång gett eller så var det att det liksom blev ett förtidigt arv, av henne, som vart jobbigt.

Jätteglad är jag att ha dem här hemma och så funderar jag på om jag skall köpa på mig de andra storlekarna oxå. Det finns 8 olika storlekar, mina är de 3 minsta. Det är ganska maffigt att se alla 8 när de lyser tillsammans på en bricka.

Det roliga är ju att JAG en gång valt ut och själv köpt dem till henne och nu i dag är de värdefulla och många i min egen ålder köper dem. Att de liksom fortfarande finns kvar och att det finns en marknad för dem. Det där speciella kommer ju inte att finnas till de delar som jag eventuellt köper till men det är ju de gamla delarna som är dragningskraften.

Födelsedag

I går vart det ingen vanlig dag, nej för det vart min födelsedag.

Och i vanlig ordning vart halva familjen inte hemma. Fast rätt och riktigt hann ju familjen fira mig kungligt på morgonen förra året innan de drog i väg till Österrike, vilket de inte kunde detta året.

Lillebror bekymrade sig mycket för det här med morgonfirandet av mig, då han nu vart själv och inte riktigt viste. Vi bestämde att jag skulle vecka honom och att vi tillsammans skulle fixa frukost och han fick fira mig där vid frukostbordet.


Av honom fick jag en tillsammansmedpappaköpt present, innehållandes en ny äggdelare och ett egenpysslat gratulationskort. Så fint. Han hade även äran att överlämnande gratulationskortet och lotten från hela familjen.

På eftermiddagen åkte vi hem till mormor som bjöd både på mat och tårta med kaffe. Inte nog med mat, jag fick även ett fint blomsterarrangemang och min favorit godis/choklad.

Från och med nu tänker jag inte fylla år mer, det är inte ok liksom. Även om åldern bara är en siffra så skrämmer siffran skiten ur mig. Jag vill inte bli gammal och nu har jag liksom nått den där hemska mellan gränsen. 

Nä fy Fabian….

Annars var det en lugn födelsedag med mitt lilla ❤e unge.

Sportlov

Japp här är det sportlov i skolorna och barnen kan vara lediga men här hos oss i vår familj jobbas det.

Jag jobbar som vanligt. Maken kör buss, skidresenärer till Österrike och passar på att ta storebror med sig så han får skidåka lite. Tror maken oxå tänker skidåka lite men jag hoppas han tar det lugnt så han kommer hem hel i år och inte som för två år sedan med fördärvade knä sener. Lillebror är kvar hemma hos mig och får gå på fritids när jag jobbar.

Det är tyst och lite tråkigt. 

Aja en vecka går ganska fort bara vardagen kommer i gång.

Konsert 

Oooo min lille ljuvlige son, värsta trummisen i mammsens tondöva öron.

I går var det dax för ännu en konsert på musikskolan där lillebror skulle uppträda, spela trummor.

Det är så ljuvligt att se de små liven. De kämpar på med nervositet och komihåget inför uppträdet. Och löser det så bra.

Och som sagt, jag är både partisk och tondöv.

Lunch igår…

Vet inte riktigt vad jag tycker. Det blev väl  lite tamt och inte alls så där gott som man hört många säga.

Jag köpte ju en Picknick bog som jag skulle göra en Pulled Pork av. Jag hade inget recept så det fick bli som det blev liksom. I de recepten som jag läst skulle det vara färdiga röror/såser och det ville jag inte använda mig utav.

Tog fram min stora gryta, i med lite olja i botten, i med köttet som jag kryddade med vanliga kryddor, hälde över en burk med krossade tomater, klyftade i lök, vitlök och morötter.

In i ugnen på 100grader och det blev i 8timmar. Efter en timme luktade det ljuvligt i hela huset, lite jobbigt faktiskt, man blir ju så sugen och hungrig hela tiden.

Sen har det fått stå och dra till sig. I förrgår skulle vi prova det och jag var väldigt pessimistisk till om det skulle gå och äta eller inte. Mycket tomatsmak, kanske för mycket.

Vi valde att servera det rakt upp och ner med makaroner till. Och jodå! Det blev gott. Överraskande gott när man rörde ihop det på tallriken men absolut inte som jag trodde och ställt in mig på tidigare. 

Får nog leta vidare bland recept och kanske även välja ett annat stycke kött.

Simborgarmärket…

…är hemma.

När lillebror i veckan var på simning med skolan gällde det ryggsim och han fick ingen tid och möjlighet till att träna för simborgarmärket. 

Han var besviken….han var ju sååååå taggad för att simma 200m för att få det gröna märket.

Hans pappa tog med honom till badhuset en kväll i veckan. Vi som inte sett honom simma på länge trodde ju aldrig att han skulle klara det.


Men vill man något riktigt mycket, ja då fixar man det visst.

Kvällen efter fick vi ju ta oss till en stor leksaksaffär. Vi hade ju lovat honom, att välja vad han ville när han klarade simborgarmärket.

Storebror valde på sin tid en bilbana och han hade världens show att övertala sin lillebror att välja något stort och dyrt…som Xbox eller något annat.

Lillebror i sin tur ville vara ekonomisk, han sa, -varför köpa Xbox när vi har WII U.


Och eftersom favoriten just nu är Skaylander så blev det några fler gubbar till det.

Det har blivit lite många nu så vi fick fixa lite med förvaring till dem. Det blev en CD hylla från det gulblå varuhuset.

Funderade först på fler tavelhyllor, under och över de två som redan finns men insåg snabbt att det inte kommer att räcka.

Iaf så har vi en lycklig liten kille här hemma, över sin prestation, sitt märke och sina gubbar.