Bröllopsdag

I dag är det vår bröllopsdag. Det är femton år sedan vi gifte oss.

Finns det något speciellt sett man SKALL fira den på….ja i så fall gör inte vi det.

Förra året missade maken det helt och jag hade fixat barnvakt, beställt bord och köpt hem en underbar bukett blummor som jag dekorerade med hjärtan och guldband.

Detta året tänkte jag överlåta det hela till honom. Det är ju fredag, som jutet för en ute kväll.

Han har dragit i väg på ett årsmöte för en förening. Det innebär att han inte kommer hem mera i dag och jag tror inte ens att jag vill ha hem honom förrän i morgon eftermiddag när han är i bättre skick igen.

Så i dag har jag haft fredagsmys med mina två små underbara liv här hemma.

Vab igen eller

I natt ville den lille herren här hemma inte sova, han snudde runder i min säng så varken jag eller maken kunde sova.

Det är ju tröttsamt även för honom själv.

Då han förra veckan var febrig och under en tvåveckors period varit förkylld med en gräslig hosta tog jag honom i dag till vårdcentralen.

Det konstaterades öroninflammation…inte mysigt.

Lite pencilin och massor med sömn i natt, så hoppas vi på att det är dagis dag i morgon.

Trött, tröttare, tröttast

Ungefär så kan man sammanfatta mitt liv just nu.

Jag är trött.

När jag lägger huvudet på huvudkudden på kvällen tar det inte många sekunder innan jag har somnat och oftast får jag sova hela natten, skulle jag vakna så somnar jag om nästa gång jag får lägga huvudet på kudden igen.

Tänk att man kan vara så trött fast att man precis varit på semester en vecka o bara njutit o kopplat av.

Ja ja! det blir väll bättre med ljuset som kommer nu så sakteligen.

Barnbesked

I dag har vi årsdagen av barnbesked – tänk att man efter åtta år fortfarande kan känna känslorna och höra alla orden, komma i håg vad man gjorde den dagen.

En ljuvlig känsla när man fick scrolla fram en bild på SITT barn för första gången.

Ännu mera vab

I dag ringer man från skolan, storebror känner sig hängig och kommer hem. Det dröjer inte länge förrän febern ger sig till känna och han slumrar i soffan till en film. Troligen får vi fira helgen i sjukdomens tecken, vi som skall på kallas och har mycket att göra.

Hoppas han blir lika snabbt kry som lillebror, för då kan han gå till skolan på måndag. Jag har ingen möjlighet att vara hemma nästa vecka och maken är ensam på sitt så det känns inte så bra.

Myror

I dag VABar jag med lillebror som är förkyld, hostig och lite febrig. Undra om han fick sin förkylning förra veckan när vi var på semester, solade och badade. Tror det är ganska troligt.

I alla fall, under dagen hör jag lillebror:

-mamma! jag ser en myra

O så springer han upp och ställer sig på en stol. Ungefär så skulle det se ut med mig om jag hittade en mus här hemma men nu var det allstå en liten myra.

Jag kunde inte se någon myra men han menade på att det visst hade varit en myra.

Dagen fortsatte och efter någon timme så satte jag mig i favoritfotöljen med all semesterreklam och laptopen i knäet.

Gissa vad som skådar mitt öga?

Jodå! det springer en liten myra på golvet.

Då måste det ju vara vår.

Kommer att spraya mot myror här i helgen för att stoppa deras framfart in i vårt hus och snart är det dax att stoppa dem även ute, måste alltså först mota bort den här inne.

Du är inte min riktiga mamma

Jag läser ofta om adoptivföräldrar som blir berörda när detta med riktig mamma och riktig pappa kommer på tal. När någon säger till deras barn att de inte bor med sina riktiga föräldrar eller när barnen utmanar föräldrarna genom att säga att du är inte min riktiga mamma/pappa.

 

Det där är faktiskt inget jag egentligen hänger upp mig på, jag tänker spontant på det krångliga ordet biologisk. För ett mindre barn är det just krångligt med det rätta ordet biologisk.

 

Någon gång har storebror uttalat sig om att vi inte är hans riktiga föräldrar och jag kan inget annat än hålla med honom. Nä! vi är inte hans biologiska föräldrar, men vi är väldigt glada som fick just honom och kommer aldrig att släppa honom.

 

Vid något tillfälle var det något annat barn som frågade om hans riktiga mamma och i konversationen mellan honom och mig så frågade jag honom om han visste vad kompisen menade. Jag tror att det är viktigt att först ta reda på vad det adopterade barnet själv har för tankar kring den uppkomna situationen och utifrån det förklara.

 

Däremot är jag väldigt tydlig med att förklara att vi lever som en riktig familj och vad det innebär och försöker också tydliggöra hur jag menar.

 

Riktig, biologisk eller landsförälder är ju faktiskt samma namn på mamman som givit honom livet och det kan jag inte ta i från honom, hon är lika mycket hans som jag är hans mamma.

 

Jag har henne mycket att tacka för.