Bli rånad…

…eller väskrykt eller vad heter det?

Vilken hemsk upplevelse.

Jag var på kurs i går. På marker jag inte tidigare varit, iaf inte med buss. Trött efter kursen och med fokus på att komma hem, glömde jag att slå på min vaktinstinkt.

Väntade vid busshållsplatsen, fullt fokuserad på NÄR och OM bussen skulle stanna där jag väntade. 

Hade min väska över axeln, jag vet att jag alltid tar båda handtagen över axeln. Väskan är en typ shoppingpåse med handtag. I den hade jag dels mina matburkar, japp jag hade mat med mig, ville inte ut själv och leta efter någon restaurang, jag hade handskar, ”tussvärmare”, glasögon o linstillbehör och så min vanliga axelremsväska med plånbok, telefon och allt annat skrövs.

Så kom då bussen och ALLA människor liksom kastar sig fram för att komma först in i bussen. Och i detta känner jag något med min väska. Egentligen känns det som om någon har handen i väskan och försöker få upp något de hittat men liksom det sitter fast och de inte lyckas. När jag vänder mig om ser jag inget spår på rörelse från någon men en ung kille har fokus på mig och vi får ögonkontakt.

Alltså! Jag vet egentligen inte vad jag gör men en snabb titt säger mig att det ena handtaget inte är över min axel men min axelremsväska är kvar inuti shoppingväskan. Det är i den jag har min plånbok och den är riktigt svår att få ut, det har jag oxå, och då använder jag båda händerna.

Jag går på bussen och så tänker jag, mobiltelefonen…. Börjar leta. Hittar inte den i shoppingpåsen. Inte heller i axelremsväskan.

Alltså! Luften går ur mig. Vad gör jag NU??

Skall jag skrika, -ta fast tjuven… Jahaja! Vem är tjuven.

Känner i jackfickan……tack gode Gud. Där ligger den.

Alltså resan hem. Hjärtklappning. Ångest. Skakningar. Jag kollade igenom väskorna OM jag blivet bestulen på något. Bakom mig hörde jag några prata, inget jag förstod, men deras skratt kändes precis som om de skrattade åt mig eller åt det de fått tag på.

Fast det kan bara ha varit mina utsatta känslor som tolkat fel, för jag kan inte komma på något jag saknar.

Men det var nog extremt nära att jag blivit rånad, väskrykt eller vad det nu heter.

Kanske borde köpt en lott.

Annonser

Vilket väder 

Alltså! Igår var ju vädret gråare än svart…

Det blåste, regnade och haglade omvartannat. Kallt, som jag frös.

Min lediga dag. Flitig som en myra var jag på förmiddagen. Gick på gåbandet, dammsög, tömde och fyllde diskmaskinen, strök tvätt och mittiveckanstädade.

Sen gick liksom proppen ur. Orken tog slut.

Det blev ryggläge hela eftermiddagen. Kaffe, ipaden och hissad ryggläge i sängen med filt om mig. Ljuvligt.

Tiden gick alldeles för fort och jag var liksom inte alls med, när familjen stod i dörren och ville ha middag.

Hela dagen var liksom en sådan off dag, kallt och brrrigt.

Hur hade du det?

Beslutsångest delux

Japp! Så är det oftast med mig.

Länge har jag funderar på mitt kök, var gång jag har dragit i vissa lådor i köket har jag irriterat mig.

Läs gärna mina funderingar  HÄR , de är ända från september -15 och redan innan dess funderade jag.

Nu så, har jag fått fixat det hela.


En låda innanför den befintliga lådan. Utvändigt syns inte lådan, utan man måste öppna en låda för att öppna den nya/innersta lådan (den vita).

Det blev ett mellanting mellan funktion och plånboksvänligt.

Lite mera meckigt än att bara öppna en låda men eftersom jag här har skärbrädor och kryddor, är det liksom inte en oftaöppnarlåda. Jag tror det går bra.

Jag köpte oxå en lådavdelare. Den behövde dock sjusteras lite, kapas. 

De nya ikeaköken har en annan färg och form i dag än för 8år sedan när vi köpte vårt kök. Då var allt invändigt grått och nu är det vitt. Det som var runt då är nu fyrkantigt, så passformen är ju inte alls men med en händig man så fixade han det och jag får testa.

Jajustja! Skenorna där lådorna sitter fast för att kunna drass ut och in, de passade inte alls, så borren fick åka fram.

Det känns skönt att ha kommit till ett BESLUT och fått det avbockat på att-göra-listan.

Aprilväder

Fick den här bilden i dag på morgonen av mannen som var på väg till jobb.


Men alltså! Ja det är verkligen aprilväder.

Även i går snöade det trotts att solen sken. Vi stod precis vid grillen för lunch. Då kom det dock inte lika mycket, det la sig aldrig på marken, som i morse.

Lördagen var oxå lite rolig, vädermässigt. Solsken när vi var på det blågula varuhuset och när vi kom hem var himlen nästan svart.

Jag tror inte vädret vänder förrän efter helgen, Valborg brukar vara kall.

Nytt gips

I fredags fick lillebror det sista gipset påsatt på sina fötter.

Den här gången valde han grönt på ena benet och tänker på gräset, på andra benet tog han gult för solens tanke och eftersom han var tvungen att ha mjukgips överst tog han blått för himlen.

-mamma! Det är sommar nu.

Ca 14 dagar och sen åker det helt av. Det skall bli skönt. Även om han löser det ned bravur så är det ju ändå lite meckigt, hjälpa till med påklädnad, duschningen och så ljudet när han går.

På scoutlägret hade någon ledar utryckt sig;

– oj! Vad hårt han går på hälarna.

Vi ser slutet i alla fall.

Fullt ös…

…medvetslös eller något i den stilen.

Ledig dag i går och det gick i ett.

En runda på gåbandet och dusch på det. Glad för att jag fick till det med gåbandet i går för det blev inget i måndags och tisdags.

En tur till biblioteket, lämna en barnbok, låna om en bok och hämta en bok som var återlämnad av en tidigare läsare. 

Vidare till Apoteket men där blev det nitlott på det jag var ute efter.

Frisören. Alltså ljuvligt. Jag har tagit tag i mitt utseende eller i alla fall hårets utseende. Det är färgat och klippt och jag känner igen mig själv. Under två timmar blev jag bortskämd och vi konstaterade att jag gått hos henne i 20 år.

Vidare till mataffären och handlade lite av dagens billiga varor.

Hem, äta lunch och njuta 1,1/2 timme i solen. Det var nästan sommar varmt. Synd att det blåste en del, men bara armar och halvt uppdragna byxben. Ljuvligt.

Cyklade och hämtade lillebror. Fixade mat till familjen. Plockade undan medan maken o storebror åkte på föräldramöte vid sex tiden.

Klockan 19 steg jag och lillebror in på scoutgården för firandet av St Georgedagen. Några dagar förtidigt men det gick ju lika bra så här.

Maken och storebror kom lagom precis för att missa lillebrors mottagande av sitt första märke, matmärket och lägerkulan. Fika på det.

Helt slut i kolan, la jag mig tidigt i sängen. Ett glas citronvatten och paddan en stund för att sen slockna vid 22 tiden.

Hur var din lillördag?

Detta trodde jag ALDRIG om mig själv.

Några gånger efter att lillebror varit hemma hos sin bästis har han berättar om bästisens cyklar. 

Två stycken BMX cyklar. Trick cyklar. Stålpegs på hjulen.

Lillebror är inte den som tydligt och klart säger att det här vill jag ha, utan man måste läsa honom mellan raderna.

Alltså en cykel till och dessutom en som kostar runt 2000kr, känns liksom lite mycket.

Men han är just nu så himla fantastisk med sitt gips, gnäller inte, med på allt, det hindrar honom inte det minsta, så att ge honom lite belöning är inte fel.

Så satt jag där hemma själv i helgen när barnen var på scoutläger och maken jobbade. Kollade faktiskt av stadens loppis sidor på Face Book.

Det dök upp en begagnad, såg fin ut och till ett himla överkomligt pris.

Jag osäker. Vill han verkligen ha en sådan här? Vill jag köpa begagnat? Vill maken köpa begagnat? Var den bra? 

Tillslut skrev jag i allafall jag köper.

Skickade bilden till maken med texten, jag har skrivet att vi köper den, vi skall alltså titta på den, jag tycker den ser bra ut.

Men alltså! Ni skulle sett lillebror när han fick veta, när vi åkte och titta på den och denna lycka när cykeln var hemma och inställd efter honom.

-Tack mamma! Och ett leende som gick från öra till öra.

Själv är jag mest förvånad över mig själv och makens medhåll över att handla begagnat från någon som vi inte känner.

Få livet tillbaka…

…skrivet av: Helle Sydendal.

Denna bok fick jag nys om på nätet då jag googlat om sköldkörteln. Sökte den på stadens bibliotek och fick den i måndags.

 

Vilken lättläst bok, igår läste jag ut den och då har jag inte läst var dag.

Jag är inget bokmal. Jag avskyr att läsa. Jag har ganska svårt att ta till mig mycket information i skrift form. Vill oftast ta in saker på praktisk väg.

Den är ju verkligen skriven på ett sätt att underlätta för den trötte som skall läsa, stor text, luft mellan alla bokstäver, vitt papper och med ett lättförståeligt språk.

Igenkänningsfaktorn hög, dock inte överallt.

Kommer helt klart att köpa denna bok, många bra tips till när man skall träffa läkaren eller till nära o kära, att förstå.

Nu skall maken få läsa den.