Torsdag…bästa dagen i veckan

I går var det torsdag och bästa dagen i veckan. Häst dag med ridning på schemat.

Förra veckan fick jag en trög häst, han ville liksom inte alls röra sig framåt, som jag fick jobba. Inte kul alls. Som nybörjare vill jag kunna jobba med mig själv, hur jag sitter och hur jag kommunicerar med hästen, inte strula med en häst som skall testa mig.

I går fick jag denne tröge häst igen. Blä! Han började redan i boxen, precis som förra veckan. Testade mig. Ville inte snurra runt så jag kunde binda upp honom för att ryckta honom. Han försöker nafsa. Stampade lite med hovarna.

Hästar är stora. Jag har liksom inte så mycket att säga till om, om hästen vill något annat än vad jag vill. Hur får man fram ledarskapet ur sig själv? Jaja! Jag kämpade på. Delade min oro med vår ridinstruktör. Det är väl en del i lärandet liksom.

Så ut i paddocken. Lyckades hoppa upp utan pall, igen = lycka.

Efter lektionen var jag super nöjd. Vet inte om han godkänt mig men han gjorde nästan allt jag bad honom om. Förra gången var det han som bestämde i paddocken och denna gången var det jag. Jag kunde fokusera betydligt mycket mer på mig själv än på hans strulande.

Det går framåt och jag längtar redan till nästa gång. Skulle vilja rida fler gånger i veckan, får se om jag kanske löser det framåt.

Torsdag…

…bästa dagen i veckan, hästdagen.

I går var det dax igen. Jag var dock lite irriterad över att jag förra veckan inte lyckades sitta upp på hästen utan fick ta hjälp av pallen. Lite tjuvtitt på youtube och mental träning i veckan gjorde att jag löste det på första försöket. Jippi!!!

I går fick jag en till lite pigg häst. Kul när det händer saker och man slipper jobba som en dåre för att få igång hästen.

Jag var lite stressad när jag kom dit men det rann liksom bara av mig när jag kom in i stallet och började umgås med hästarna.

Det är verkligen MIN TID då bara jag räknas, en så ljuvlig känsla.

Ridläraren är en medelålders tjej som varit ridlärare i många år. Kan sin sak och kan lära ut super bra. Känner att jag snappar upp ännu mycket mer på denna ridskola än förra.

Önskar lite att jag kunde rida fler dagar i veckan….

En ovig ryttare

O du milde vad det kändes konstigt, totalt ovig eller vad är det…

I torsdags på ridningen blev jag tilldelad en ny häst, läste på efteråt om honom, han är ca163 cm hög, 13 cm högre än den jag red förra veckan. Men så fin och pigg.

Det var stört omöjligt att komma upp. Tillslut var jag tvungen att hämta en pall för att komma upp på hästen, helt slut i benen.

Men det är så kul med ridningen. Gillar det verkligen. Jag släpper liksom allt som annars är runt mig.

Och denna kille jag fick i veckan var väldigt fin, pigg och allert. Dock är han väldigt kittlen så han gillade inte mina försök att komma upp utan ville nafsa mig lite.

Jag hoppas jag får honom nästa vecka oxå.

Ridning…

…står på schemat igen.

I går var det dax att dra på sig ridkläderna efter sommarens uppehåll. Så kul.

Under sommaren fick jag veta att min tisdagsgrupp inte skulle fortsätta men jag fick gärna komma med i två andra grupper om jag ville. De passade mig inte alls i tid.

Var på väg att strunta helt i ridningen men jag googlade och hittade något annat ställe/stall som kanske kunde vara något. Större hästar än islandshästarna på första stället och något närmre hem.

Även om kroppen mår bättre än vad jag trodde den gjorde så hänger inte riktigt psyket med och det har varit lite jobbigt den sista tiden så i går ville jag avstyra allt igen.

Iaf åkte jag dit på en prova på tid i går och blev glatt överraskad. Tror det kan bli bra.

För att komma upp på islandshästarna som är lite mindre häst fick vi ta hjälp av pallar, så att våran vikt inte skulle välta eller sned belasta hästarna. Nu rider jag större häst och skall ta mig upp UTAN pall och DET var lite knepigt.

Jag börjar om som nybörjare, känns bra att upprepa från förra terminen och oxå att börja från grunden på nytt ställe.

I går övade vi även utrymning och säkerhet vid brand.

Längtar faktiskt till nästa vecka.

Bläää!!!

Usch! Jag har tappat min energi totalt. Är det våren, tro? Är det medicinen för sköldkörteln?

En dag i veckan rider jag, det är ju nytt och det ser jag framemot var gång oxå. Här och nu. Så välbehövligt för mig. Jag kan inget om ridning eller om hästar mer än att svansen sitter bak på hästen. Men det är kul och jag lär mig allt eftersom.

Det där med jobbsök. Nedslående när man inte ens får komma på intervju på sådant man har gjort under tio års tid, även om det var tio år sedan och att man upplever att det är ungdomar med lägre timlön som är mer aktuella.

Vad vill jag? Hur mycket vill, kan, orkar och behöver jag jobba?

I morgon skall jag på en intervju. Kan nog bli något, då jag är rekommenderad. Vill jag? Skall jag ta något bara för att ha något? Hur länge? Orkar inte förbereda mig. Det blir vad det blir liksom.

Vi slåss mot löss. I lillebrors klass skall det visst finnas flera (mer än två iaf) barn med löss. Ännu har jag inte hittat något hos lillebror. Mitt huvud kliar hela tiden, ändan sedan jag fick veta. Frågan är om det är lönt att be maken kolla? Kommer jag att tro honom?

Hur hittar du energi för livet när det är motigt?

Ny hobby…hästar och ridning.

Tant skall börja rida på gamla dar. När jag var i tidiga tonåren var jag på ridläger två somrar och det var något som jag har super fina minnen från, en lycklig tid.

Nu tänkte jag prova att blanda träning, sysselsättning och djurkärlek en ggr i veckan.

Jag gillar inte vanlig träning men ridning är ju träning fast i rolig form.

Jag behöver en sysselsättning, hobby, en stund för bara mig.

Jag behöver kärlek, beröring och icke dömande samhörighet, vilket djur är otroliga på att ge.

Har hittat en hästgård inte så långt hemifrån som verkar vara så där familjär och mysig.

Andra ridskolor jag har sett på nätet har varit extremt stora och nätutvecklade, dvs att man skall boka sina lektioner på nätet och man betalar per ggr.

På denna ridskola jag har hittat, bokar man en termin, är i en fast grupp och verkar liksom i en likafasgemenskap direkt. Jag har bokat in mig i Nybörjargruppen.

Allra bäst är alla bilder på mogna kvinnor som sitter till häst i vanliga kläder. Dvs, att man troligen inte känner sig utanför då man är medelålders, lite kroppsstel, mest orolig av sig och inte har nyaste trendigaste kläder på sig.

Ser verkligen fram emot detta äventyr. Skall bli spännande att se om jag kommer att bemästra konsten att umgås med hästkrafter och om detta kommer att hjälpa mig i mitt mående/personliga utv.

Håll tummarna för mig.