Att sova med spöken

Jamen alltså! I bland känns det så.

I bland är det så fruktansvärt kallt i min säng så jag håller på att frysa till is. Jag får liksom inte upp någon värme. Det spelar ingen roll hur mycket jag tar på mig eller hur många filtar jag än har på mig så fryser jag.

Det känns nästan som om jag är omsluten av något riktigt kallt och funderar i bland på om det är ett spöke som ligger sked med mig???!!!

Snälla säg att du oxå kan uppleva en sådan känsla så jag slipper fundera på spöken…

Kan jag ha tittat för mycket på Det okända på tv?

Annonser

Det sista…

Vi plockar in det sista som trädgården har att erbjuda…

Japp! Nu känns det som att jordgubbarna och blåbären börjar ta slut.

Lite speciellt att plocka in och strössla över en liten skål med glass så där när man vill lyxa till en söndags kväll lite grann.

Här är kris och kaos men jag hoppas vi kommer igenom det på bästa sätt, därav min bortavaro från bloggen.

Orkar dåligt.

Tant kunde igen…

Har fortsatt på temat Tant kan.

Maken for iväg på torsdagen och skulle inte komma hem förrän på söndagen igen.

Jag bjöd över mormor på en grillkväll. Bäst att öva på grillen när viljan och möjligheten finns liksom.

Tror hon gillade att jag hade full koncentration på henne och maten utan makens inblandning.

Dessutom grillar hon ju inte själv så hon njöt av maten oxå.

Kändes bra…Tant kan…

Bröstcancer

Jag tänker inte så ofta på bröstcancer och att jag möjligen kan få det men när det dimper ner en kallelse på att det är dax igen med mammografi, börjar tankarna snurra.

I onsdags var jag i väg på mammografin. Snabbt lätt och enkelt.

Jag skull få svar inom 2 veckor, så döm om min förvåning när jag hittade svaret i brevlådan på fredagen.

Då vart det klart för denna gång och nu får jag vänta 1,5 år till nästa gång.

Lättad!

Naturterapeut…

Skolorna har börjat igen efter ett långt sommaruppehåll, maken jobbar och det känns lite som att något nytt börjar nu.

Jag startar om. Tar nya tag.

Så har jag besökt min naturterapeut igen. Fick min ”handpåläggnings behandling”, trodde jag skulle böja grina som en gris, men att komna till henne var som energipåfyllning. Konstigt. Kände mig så stark efteråt, psykiskt.

Åter igen sa hon att det är sällan hon träffar någon som är så långsam i ämnesomsättningen och ändå så smal och välmående som jag. Sträck på dig, för dina val du gör, gör extremt mycket nytta.

Rent naturmedicinskt har jag gått på halvfart denna sommar. På semestern ville jag inte strula med tabletter flera gånger om dagen utan valde att ta morgon dosen. När vi kom hem tog de kvarvarande snart slut. Trodde jag köpt hem massor men antingen har jag ätit upp dem eller så hittar jag dem inte.

Trotts det verkar kroppen inte ha tagit illa vid sig utan fungerar som innan.

Måste försöka ta det till mig, att jag faktiskt mår på ett sett bättre, även om jag inte orkar fullt ut.

Kommer väll aldrig att bli 100% jag igen men en nyare variation av mig själv och det kan ju bli hur bra som helst.

Men det är en bit kvar…undertiden får jag se de små stegen.

Det där med att kunna något som man inte tror sig kunna…

Jag har nog alltid varit en sådan som inte tror mig kunna många saker…speciellt om det är lite manliga och tekniska saker.

Men mitt mantra som jag, det senaste året, försöker säga till mig själv, när jag hör att jag misstänker att jag inte kan, är

-Tant kan!

I veckan skulle jag klippa gräsmattan och efter bara en lite stund stannade gräsklipparen av sig själv efter lite hostande. Att tanka är inte min grej men japp jag fixade det.

Jag hade lovat maken att ta bort alla timrarna från lamporna men hade helt glömt bort att vissa av dem skulle kopplas ihop med en fjärrkontroll. Letar efter bruksanvisning men hittade inte. Googlar och hittade film på youtube.

Fixade och fixade om grupperna så det blev bättre.

När kvällen kom och jag skulle landa i soffan efter alla mina prövningar och min motionsrunda och dusch insåg jag att tvn inte fungerade då kortet till boxern hade varit med i husvagnen.

Det var liksom bara dax att ta fram mantrat igen tant kan, bara o leta, testa sig fram och snart så…

TANT KUNDE…..

Att inte ha koll på barnen…

…är lite jobbigt faktiskt.

Storebror är på semester och roligheter utan oss. Han har följt med en kompis och dennes familj till High Chaparral. Kommer att vara borta några dagar. Ha roligt. Inga egna föräldrar som är jobbiga.

Nyttigt för oss alla men lite jobbigt att han inte är med oss.

Jo jag vet att han är 17 år men ändå och samtidigt visar han ju var gång han är borta att han klarar ju livet utan oss och det är ju det som var vår uppgift.

Min födelsedag

I veckan när maken och storebror var i Österrike fyllde jag år.

Mitt lilla hjärta här hemma kom ut till mig vid frukostbordet med en present han köpt till mig av egna pengar.

På kvällen var vi hembjudna till min mor som bjöd på kvällsmat och tårta men oxå presenter. Blev bortskämd av henne men tror hon gillar att få rå om mig på min dag.

Så i går kom maken och storebror hem från resan och då ville de fira mig eftersom de inte var hemma på min dag. Blev bjuden på hemgjord mat och hemgjord tårta. Och så blev jag överraskade med ytterligare presenter.

Även om maken fick sova två timmar mitt på dagen så var han en slagen hjälte efter Farmen på tv på kvällen. Inte konstigt då resan hem tog närmare 20 timmar och även om de var två chafförer så tar det hårt.

Jag ogillar ju inte bara att han är borta i en hel vecka utan oxå att han är borta på min dag. Tror bestämt jag får flytta till en annan del av landet så barnen har sportlov en annan vecka.

I alla fall är jag glad för att de är hemma hos mig igen.

Sportlov

Den här veckan har det varit sportlov från skolan.

Lillebror har varit lite sur på mig då han har fått vara på fritids iaf fram till efter lunch om dagarna. Jag har ju inte vetat om jag skulle iväg på något jobbrelaterat och har behövt vara aktivt jobbsökande.

Fritids har bjudit på mycket skoj, pyssel, bakning, skridskoåkning och lådbilsrally mm. Jag tror han har haft det bra och roligt men visst har det varit lite motigt att gå upp vanlig tid på morgonen även om vi tagit det lite lugnare.

Nu är det fredag, helgen är här och storebror och maken kommer hem på söndag.

Veckan har snart gått, inte fort men snart är det över….för denna gången.

Mitt hjärta mår inte så bra…

Konstigt att det ska vara så.

Vi har varit tillsammans så otroligt länge och ändå känns det som att mitt hjärta skall gå i tusen bitar bara för att han inte är hemma. Det gör så ont.

I lördags drog maken och storebror i väg till Österrike för skidåkning. Maken jobbar, kör bussen och storebror hänger med och får lite pappa tid. Välbehövligt för dem men hjärtesorg för mig.

I höstas tänkte jag att jag skull utmana mig själv med att boka en resa till solen för mig och lillebror, på den här veckan, men jag fegade ur.

Jag gillar inte att vara själv en längre tid, vare sig hemma eller borta. Kanske hade fungerat med några dagar bara men som sagt jag fegade ur.

Mitt mantra för denna vecka blir: en vecka går fort, en vecka går fort.