Övermäktigt

Ibland blir det liksom bara för mycket. Jag vet att majmånad är en tuff månad, det är mycket känslor. 

Båda barnen fyller år och jag vet inte om det är vetskapen om de icke biologiska banden som spökar för mig. Dessa dagar är ju så mycket påminnelse om den/de kvinna/or som gav mina hjärtan deras liv. Jag vet att jag har min plats i barnens hjärta oavsett vad, men att inte vara fullt ut och att de tvingas ideligen fundera på sin härkomst, gör kanske att de strular till det för mig. 

Och så finns det annat…

O i mitt eget känslohaveri skall jag försöka fira och känna ren och skär glädje inför barnens födelsedagar. Och annat. Bemästra alla mina känslor och svårigheter. Har jag berättat att jag INTE ÄR EN BRA SKÅDESPELARE och det smärtar mig än mer att inse att jag inte lyckas ta på mig mitt pokerface.

Jag har havererat de senaste dagarna. Jag har åter igen sökt hjälp men vårdens kvarnar mal långsamt och enligt lag har jag inte rätt förrän om ett år. Vi får se.

Iaf har vi firat en 9års dag, ett gemensamhets kalas, ett barnkalas, en morsdag, en 15års dag och ett mopedkörkort.

Vädermässigt har det varit några ljuvliga bad, sol och trädgårdshängsdagar. Jag har lyckats bränna mig ordentligt.

Jag kommer nog inte vara här inne så ofta som jag varit tidigare. Tänkte först ta en blogg paus men helt ärligt vill jag inte begränsa mig åt något håll. Bloggen är ju min dagbok. Jag får helt enkelt se hur det blir.

Men vill sända dig en önskan om ljuvlig sommar.

Allergivänlig, ekologisk och naturlig säng och bäddmadrass.

För några årsedan köpte vi nya sängar, både sängram, madrass och bäddmadrass. Ljuvliga sådana. Inte hästens. Något billigare.

Så kom då lillebror och det blev dax för att lägga blöjan……några olyckor och det klart i min säng.

Försökte göra rent så gott det gick och det gick bra, fick bort allt utom missfärgningen.  Insåg dessutom att vi missat, det fanns en dragkedja men överdraget var fastsytt i madrassdelarna. O vi visste inte att det fanns madrassskydd. Det skulle vi ju klart haft.

Nu tänkte jag att vi skulle handla nya, nu när det inte blir fler olyckor. Ville dock bara googla lite, vill inte ha någon farlig skumgummi historia. Ni vet, rensa hemmet från farliga gifter mm.

Ojojoj! Vilken djungel och så många som blir sjuka av sina nya sängar och andra stoppade möbler. Alldeles nya alltså. Både av stoppningen men oxå av flamskyddsmedel mm.

O jag som är supper allergisk mot dofter och annat.

Vi åkte runt lite och kollade. Så förutom konstgjort så finns det ju även från häst, får och kanske annat. Frågan är ju om jag tåler det, för går jag in i ett stall och klappar djuren så reagerar jag ju. Bommul blir lätt fuktigt och då möglar det lätt. Så då kan bommul vara antimögelbehandlat. 

Gaaaaaaaa..……

Jag måste googla mera.
Jag måste bli medlem i allergiförbundet. Det finns en madrass de har satt sin stämpel på, måste veta mera.

Varför skall det vara sååååå svårt?

Vet du något jag behöver veta?

Plastbanta eller inte…

För ett tag sedan läste jag ett inlägg på en blogg som fått mig att tänka lite…

Jodå! Jag plastbantar lite, med betoning på lite.

Den senaste tiden har jag köpt en del förvaringsburkar i glas, smör askar i glas, grytslevar i trä.

Jag har upptäckt att mina förvaringsburkar i plast, även de från Tupperware, blir oljiga invändig när de inte används på ett tag. Invändigt är de skadade, känns som om det fastnat, mat, i porerna, kanske. Grytslevar som får ny form på den del som når den varma botten i grytan. Mina smör askar behövde verkligen bytas ut och jag var helt överlycklig när jag hittade nya i glas som jag kunde önska mig i julklapp. 

Jag tror, du behöver dock inte tro om du inte vill, att plast inte är så bra för vår hälsa. Jag tror oxå att vi i dag är betydligt smartare och kunnigare än vad vi var för ca 30 år sedan. Jag tycker oxå att vi skall använda oss av våra bättre kunskaper.

Hormonförstörande ämne i plast. Första gången jag kom i kontakt med det tänket var för snart 20 år sedan. Jag undrar hur jag i dag hade mått om jag då lyssnat.

Vi hade kommit i kontakt med en kvacksalvare, en kiropraktor, som faktisk räddade livet på vår hund. En stor schäfer hane som veterinärerna ville steloperera i ryggen, det behövdes aldrig. Denna kiropraktor fixade ryggen så att han/hunden kunde leva ett någorlunda hundliv efteråt men fick pensioneras från sitt jobb där han inte längre kunde vara den förlängda armen.

Iaf, hos kiropraktorn var vi ofta och eftersom det var en hund gick det inte att träffas i mottagningen utan vi var ofta hemma hos honom och hans familj. Vilka verkligen levde som de lärde och när de hörde om våra svårighet med att bli gravida fick jag höra om hormonstörande ämne i plast. Framför allt i mjukplast, den vi har bl.a. runt osten och den vi köper och stoppar brödet i.

Vad gör det med våra kroppar?

När jag idag läser om sköldkörteln och vad man kan göra för att hjälpa sitt mående så är plastbantning en av åtgärderna, plast skall visst stressa kroppen på något sett. Maten är klart ännu viktigare men plastbantning är en del.

Jag känner igen det rena tänket, som jag nu läser om, med det som de då berättade om för mig/oss då. Det som jag då tyckte var kvacksalveri.

Jag har ju blivet utsatt för så otroligt mycket hormonstörande mediciner för att både ta bort ägglossning och för att producera många ägg på en och samma gång. Manipulerat så mycket med min livmoder och mitt system.

Tänk om jag lyssnat och lärt…….hur hade jag då mått i dag?

Jag tänker inte byta ut ALLT men skall börja tänka på det när jag handlar nytt.

Tycker också att det tänket behöver komma in lite var och här i samhället.

Bearbetar intryck eller något…

I helgen var det kalas/barnkalas/släktkalas och det vart mycket folk, många barn, stimmigt, högljutt och många intryck.

Som alltid vid dessa kalas. 

Jag fokuserade och höll ihop. Så även masken. Tyckte det gick bra.

Kom i säng innan 24 och sov hela natten men när jag vaknade upp kände jag att hjärnan gick på högvarv. Bearbetade allt från kvällen. Huvudvärk så klart.

Jag hade ju räknat med en loj lördag men kanske inte så loj, men fick ändå fixat lite städning och vi, lillebror och jag, kom iväg för att handla lördagsgodis. Det är viktigt det.

Flodhästspeglarna

Jamen! Nu är dom ju där igen.

Har skrivet om de speglarna tidigare, HÄR, och gillar dem inte alls.

I veckan var vi på shoppinghumör, hela familjen. Drog iväg till stora shoppingcentret i närheten. Lillebror behövde skosulor och skor mm och storebror någon ny hodtröja.

Jag passade klart på att gå in i min butik där jag brukar köpa mina Jeans, dessutom hade de just nu 100kr rabatt på dem.

Köpte nyligen nya blåjeans och såg då att det fanns lite andra färger som jag var lite småintresserad utav men till ordinarie pris blev jag lite småsnål.

Bestämde mig för att testa tre olika färger, hur de blev PÅ mig och om det var något.

Så lät jag då mina kläder falla, där inne i provhytten, i a f halvvägs. Kvällen till ära hade benen och fötterna samlat vatten och strumpemärkena var groteska. Det välde lite här och det välde lite där. Överallt från kroppen. Gropigt och väldigt blekt. Dessutom lite blodnätsmönstrad.

Amen! Jag gillar inte när speglarna i provhytten visar en spegelbild av mig som en flodhäst.

7 av de 10 kg som jag gick ner för något år sedan har jag gått upp igen. Jag kämpar med mitt gåband, godis och portionsstorlekarna precis som förra gången, men icke, jag går inte neråt. Antingen stilla eller sakta sakta uppåt.

Jag är helt säker på att det har med sköldkörteln att göra. Det är förtvivlande, inte bara vikten utan hela mitt mående.

Döden är närvarande…

Lillebror har börjat få mardrömmar om döden. Eller mardröm och mardröm, kanske mer tankar om döden.

Kommer inte riktigt ihåg vad han frågade om för ett tag sedan men som svar berättade jag om de person som blivit återupplivade som säger att de sett ett ljus. O det var ju liksom inte så bra.

Iaf har han nu några kvällar haft svårt att komma till ro i sin säng.

Han tycker det är så fruktansvärt tråkigt att man som död inte får göra roliga saker, äta och dricka gott, bara ligga alldeles stilla och se ett ljus. I många många år.

Första kvällen när jag hämtade min kudde och filt, kröp upp i hans loftsäng och la mig till rätta, så utbrast han:

-men mamma! Vad gör du? Det brukar inte du göra.

Nix! Jag ligger sällan i hans säng, den är alldeles för svår och knakig att ta sig ut ur ljudlöst och icke väckande av ett svårsovet barn. Jag har alltid stått sidan om sängen när han behövt ha någon hos sig.

Men nu var det ju liksom tvunget. Efter en stund kände jag hur han liksom la sig tillrätta, hittade sin sovställningen samtidigt som ena hande låg i kontakt med mig och han kunde slappna av.

Jag vet inte om det var en halvtimme eller timme jag låg där, slumrade säkert en stund själv, innan jag knarrandes klättrade ut ur sängen, utan att väcka honom.

På morgonen konstaterade han att jag hade gjort honom såååå trygg när jag låg där, så det blev jätte lätt att somna.

O det är så svårt med dessa tankar och rädslor, jag vet inte riktigt vad jag skall säga, för risken är ju att det är något som de fastnar vid, så som ljuset nu.

Men det är väl nu han börjar bli lite större, förstå lite mera, tänka ett steg till.

Det är ju himla mysigt att somna sådär sidan om men inte riktigt var kväll, så jag hoppas han tar sig ur detta utan att skapa något nytt.

Hälsokontroll 

Det här med sköldkörteln, är ett gissel. Tror faktiskt det är den eller östrogennivån som spökar i min kropp.

Dock är jag oförmögen att själv lägga pusslet. Jag har inte energin att sätta mig in i det. Och om jag läser vad som skrivs på hemsidan och face book sidan för oss ”sköldpaddor” så vet inte vården mycket i heller. Dessutom finns det bara en sorts medicin som vården accepterar men tydligen hjälper den inte alla och inte alla fullt ut.

Under en tid har jag funderar på om det kan ge mig något att ha koll på mina blodvärden.  Tänker att det kanske kan vara bra att ha en historik även om jag just nu inte har någon större nytta av det, så jag har valt att ta privata hälsokontroller på något blodlabb.

I förra veckan var jag och lämnade mitt första av fyra blodprov. Jag har bestält det största kvinnopaketet och för fyra gånger på ett år.

Så skall man kunna följa sina provsvar och ett mindre läkarutlåtande på sin webbsida hos företaget.

Men mitt minne är ju lika med noll vid sådana här saker och jag missade ju klart att skriva upp lösenordet. Japp!

Dock var de så snälla så de sände direkt ny inloggning, utan att jag behövde be om det, men ja just ja, ett sms till telefonnumret som jag ännu inte kommer åt.

Det skall iaf bli intressant att följa.

Att inte må bra…

…det är jobbigt.

Känner inte alls igen mig själv. Det pendlar flera gånger under dagen, från att se på livet lite ljust till mörkt tillbaka till ljust och mörkt igen.

Att jobba får mig att tänka på annat en stund men måste varva arbetsamma uppgifter med lättare för att orka. Helt slut när jag kommer hem.

Att vara hemma själv kan vara förödande, då går jag lätt in i mig själv och orkar inget alls.

Att vara hemma på helgen med familjen ger ett lugn. Kan koppla av utan att sjunka för djupt men svårt att balansera rätt med att ”göra” saker, då det är då jag känner att jag har energi, vill så mycket och kan sen krascha för att det blev för mycket.

Jag trodde det skulle bli bättre och ett lugn inom mig när jag bestämde mig för att sluta fokusera på storebrors skola men inte. Frågan är om jag förlorade mig själv för längesedan och fokusen på just hans skola var det som höll igång mig. Nu när jag inte har något att fokusera på, ja då faller jag.

Men för övrigt är jag väl frisk. Inga infektioner i kroppen. Även om jag glömmer mycket, vet jag vart jag är på väg. Jag lägger inte saker fel, utan har koll på vart dess plats är.

Så det är lite dubbelt, svårt att ta på liksom.

Snart februari och ljuset är på väg, det hjälper kanske.

Heta diskussioner i familjen…

För ett tag sedan hade vi, jag och maken, en diskussion om det här med mat.
Vad är mat för honom? Vad är mat för mig? Vad är hemlagat? Vad gör tillsatser med oss? Osv 

Han förstår inte att jag ogillar matlagning när jag vill måna om från grunden lagad mat?

Kanske är det svårt. Kanske är det dubbelt. Jag vet inte. Jag ser matlagning som ett nödvändigt ont. Jag måste ju ha bränsle för att fungera och ju bättre bränslet är, ju bättre fungerar ju jag.

Eller???

Förra veckan skulle vi göra veckomatsedel och jag VÄGRAR att göra den själv. Vi är två föräldrar och två barn som skall äta. Vi kan hjälpas åt.

Mannen ville ha ärtsoppa. Det är inte en favorit hos mig men ibland får man bara gilla läget. Fast han vill ha den där ärtsoppan som köpes färdig i korvförpackning, bara att snitta och klämma ur.

Höga toner….

Jag hittar lösningen, vi bestämde att vi skulle koka den under helgen när vi hade  tiden och skulle sedan äta på tisdagen när den har fått gona till sig.

När vi står och skall koka ärtsoppan på söndagen har vi missat att lägga ut köttet, från frysen, som skulle koka med. Det mesta av vårt köpta kött  åker in där då vi veckohandlar det färskt.

Så det var bara att inse att jag på tisdagen ändå skulle få en middag inte helt från grunden lagad. 

Alltså! Jag är inte helt emot att köpa färdigt, halv och helfabrikat men min önskan är att vi minimerar det och att vi hjälps åt.

Han skulle alltså köpa hem någon köttkorvshistoria.

MEEEEN vet ni! Han köpte även hem färdiga pannkakor?????

Pannkakssmet som är sååååå lätt att själv röra ihop och sen bara fräsa.

Jag bara vägrade. Barnen åt dem istället för en kvällsmacka och eftersom det både fans hemgjord jordgubbssylt och vispgrädde till, så åt de tills de var slut.

Barnen äter ju det som serveras, oavsett tillsatser, men storebror kommenterade att de smakade lite ”fake”

Hettar det till hemma hos er oxå?

Har ni samma syn på mat hemma hos er?

Cancergalan

I måndags var det cancergalan på tvn -Tillsammans mot cancer. 

Såg du den?

Jag gjorde. Snyftade. Torkade tårar. Kände igen vissa personer från förra året. Några som mår bättre, några som mår sämre och några som väntar på slutet. Hoppas det hinner komma botemedel.

Tänk så mycket Vi tillsammans kan göra. Så mycket det betyder i hjälp.

Dock blir jag lite sur. Jag vet att det inte passar sig i sammanhanget men så är det.  De vill att jag skall bli månadsgivare eller ge ett bidrag på 20 000kr eller mer. Inte en engångssumma, på säg 100kr. Valfritt.

Om jag har pengar NU vill jag ge det jag kan ge nu, inte låsa upp mig, behöva ta ställning en gång till sen.

Det betyder att jag inte ger….tyvärr. Jag blir obstinat, jag vet. Borde kanske googla om det finns en möjlighet som jag inte såg och som inte tydlig gjordes.

Under veckan har jag läst kändisbloggar, många var inbjudna och på plats.

Nästa sak som jag funderar över. Det gavs bort priser. Jag tror, jag vet inte, men kostsamma priser. Det är klart att de som fick priserna är värda sina priser. De gör, har gjort ett fantastiskt jobb. Men det blir så dubbelt. Cancerfonden finansieras med bidrag och så köps det priser för pengar som skulle gått till forskning, forskning som forskarna får lön för att göra.

Det bjöds oxå efteråt på mat. Tror det var en tre rätters…

Jo men jag tycker det är dubbelt. Skall mina pengar gå till forskning eller till att finansiera det onödiga i galan? 

Och jag tror inte på att galan hade genererat mindre pengar om de inbjudna inte fått mat och forskare bara fått äran och berömmelse på scenen i stället för priser.

Vad tycker du?