Migrän

Torsdag morgon vaknade jag med migrän.

Jag berättade för lillebror, som undrade varför, att det kändes som om luften tagit slut under natten och det var därför jag fått migränen. Han svarade mig:

-Det är inte luften som tagit slut, mamma. Det är syret i luften. 

Och så öppnade han sovrumsfönstret.

Tänk vad det lilla livet kan. Vad han har lärt sig på skolan.

Du vet tv programmet med Lasse Kroner, Smartare än en 5e klassare. I bland känner jag mig mindre smart än min andreklickare här hemma.

Iaf så tog jag tabletter men kunde inte häva migränen och hade en torsdag i sängen, mörkt och tyst. Glad att ulrik valde att inte komma på besök även om jag kände av hans närvaro, så himla tråkigt att ligga över spannen eller toastolen.

I dag fredag fick bli en återhämtnings dag, allt i min takt.

I dag blir det fredagsmys, mannen fixar middagen, lillebror skall på kalas och storebror ser man inte så mycket av. En lugn helg väntar oss.

Vad skall du göra i helgen?

Träning träning träning

Här tränas det för glatta livet och för att eventuellt slippa en ny omgång med gips.


Tråkigt att det inte finns bra redskap att låna utan man får ta vad som finns hemma och man kan hitta på.

På morgonen…….i snigelfart.

Medans lillebror borstar tänderna står han på en ca 45gradig lutning, i fem minuter.

Han gör tio ”knäresningar” per ben på en barnstol.

Han står 2*30sek/fot på planka, trycker ner hälen och stretchar vaden/hälsenan.

På kvällen behöver han bara stretcha på plankan.

Tar egentligen inte lång tid men är ganska drygt, speciellt på morgonen. Hoppas dock att det hjälper så vi slipper gipsa om honom. Det var inte kul även om det gick förvånansvärt bra.

Hälsokontroll 

Det här med sköldkörteln, är ett gissel. Tror faktiskt det är den eller östrogennivån som spökar i min kropp.

Dock är jag oförmögen att själv lägga pusslet. Jag har inte energin att sätta mig in i det. Och om jag läser vad som skrivs på hemsidan och face book sidan för oss ”sköldpaddor” så vet inte vården mycket i heller. Dessutom finns det bara en sorts medicin som vården accepterar men tydligen hjälper den inte alla och inte alla fullt ut.

Under en tid har jag funderar på om det kan ge mig något att ha koll på mina blodvärden.  Tänker att det kanske kan vara bra att ha en historik även om jag just nu inte har någon större nytta av det, så jag har valt att ta privata hälsokontroller på något blodlabb.

I förra veckan var jag och lämnade mitt första av fyra blodprov. Jag har bestält det största kvinnopaketet och för fyra gånger på ett år.

Så skall man kunna följa sina provsvar och ett mindre läkarutlåtande på sin webbsida hos företaget.

Men mitt minne är ju lika med noll vid sådana här saker och jag missade ju klart att skriva upp lösenordet. Japp!

Dock var de så snälla så de sände direkt ny inloggning, utan att jag behövde be om det, men ja just ja, ett sms till telefonnumret som jag ännu inte kommer åt.

Det skall iaf bli intressant att följa.

Kaos dag för mannen

I går var det kaosdag för manen och jag var lyckligt lottad på jobb.

Troligen började allt med en något stressad frukost, blir ofta så när han är själv med barnen.

Storebrors tidningar som han säljer nu på helger och lov, fanns inte på plats när han skulle ha dem. Försenade, stulna eller…

Mycket folk på banken där de skulle växla in försäljnings mynten.

Husets dörrlås, låssyllinder, som kärvar och de kan inte ta sig in.

Pricken över i:et…..lillebror kräker i bilen och mannen kommer alltså inte in i huset efter vatten.

Dubbel usch på den och tacksam var jag som slapp kaoset.

Lillebror mår bra igen, ätit och fått behålla sin mat. Tacksam för det med.

Återbesök & belöningsfika

I går var det en något lugnare morgon. Kl 9 var vi tillbaks hos sjukgymnasten som skulle kolla av lillebrors tågång. 

Han fick gå, springa, hoppa, klättra, vinkla grodben, vinkla sidan, vinkla framåt, vinkla bakåt och jag gud vet allt, för att se hur fötterna och han beter sig. I denna miljö med alla roligheter, linjer på golvet, färger på golv o väggar, bockar, ribbstolar på väggar och massa annat roligt, så blir han AKTIV, tror nästan att han är överaktiv. Det sätter igång något i honom och han kan inte vara still.

Lite svårt att hantera när man även skall försöka ta in det viktiga vuxenpratet.

Iaf, så här långt allt super bra. Vi fortsätter med skenor ett tag till. Så länge det går ute har vi dem där oxå, när stövlarna åker på har han dem bara i inneskorna. Vi måste bli bättre på övningarna, muskelträningen. 

Varför är det så svårt?

Efteråt blev det den obligatoriska belöningsfikan i cafeterian innan både skoldag och arbetsdag började.

Migrän dag

I dag har jag legat nerbäddad i sängen med ett sprängande huvud.

Det började egentligen redan i går. Vaknade med en huvudvärk som jag trodde inte behövde behandlas, medicineras. Och så en tur till tandläkaren, spänning inför och slitet de gjorde fick huvudvärken att bli intensivare. Hämtade lillebror med mig hem, två tabletter och sen sängen en timme innan maken kom hem. Men det blev aldrig riktigt bra.

Vaknade kl 5 i natt med migrän så det var bara upp och ta fler tabletter. När det var dax att gå upp insåg jag att Ulrik var på väg och bestämde mig för att det fick bli en hemma dag.

Lyckades få i mig frukost, ner i sängen och vaknade inte igen förrän kl11.30. Det är länge sedan jag sov så länge. Lunch. Dusch. Jag stod på benen utan dunka dunka i huvudet. Tre maskiner tvätt. En disk. Mera vila. Maken kom hem med lillebror. De fixade middagen. Jag mera vila.

Nu hoppas jag att morgondagen inte innehåller huvudvärk.

Märklig helg

Ja! Vilken märklig helg. I alla fall bland hormonerna eller något. Vad är det för fel på kvinnan.

Lördagen började bra med frukost och en tur på gåbandet.  I väntan på att mannen skulle komma hem med det nymålade skåpet började jag röja inne på mitt kontor, rummet som Gud glömde eller är det jag som glömt. Fullt ös och stora ambitioner för röjningen.

Så bär mannen in skåpet, i massor av delar, inte hopbyggd innan målning. Lunch och kaffe på det.

Japp! Så långt kom jag innan jag bara föl ihop, nej inte bokstavligt men orken var borta. Fick lägga mig. Orkade inte mycket mer den dagen. Svårt att förklara men kroppen sa liksom ifrån. Den ville inte mer.

Jag vet ju att jag är ur gängerna, att jag inte mår bra, att jag har en viss känning av utmattning i kroppen men detta kom lite överraskande.

Är det pms, övergångsåldern eller något annat hormonellt…

Så funderar jag lite. Min allergi jag har mot dofter, parfym, färger och lösningsmedel mm. Förr i tiden kunde vi inte använda sådant inomhus om jag skulle kunna vara där på några dygn. Jag fick alltid andnöd. Fick använda brickanyl och som riktigt liten var det sprutor.

Det har vuxit bort eller så är allt detta så mycket mer miljöanpassat och därmed snällare även mot mina luftrör. Jag märker inte längre av min allergi på samma sätt som tidigare. Andningsstoppen. Klådan i halsen och i örongångarna. Ögonen brukar oxå vara ok. Jag lever ganska obehindrad från min allergi i dag.

Men jag tror det tar sig annorlunda uttryck i kroppen nu och eftersom jag är utmattad så blir det än värre. Jag påverkas men tydligen inte som tidigare och eftersom det inte är som förr är det så svårt att veta, dra slutsatsen.

Skåpet skulle ju helt klart åkt ut i uterummet några dagar men istället är det jag som mått dåligt.

Så! Nä för mig blev det inget tivoli med lillebror, mitt rum har både jag och Gud glömt igen och jag har mest mått skit, vilat i helgen.

Men skåpet blev skitbra….bild kommer.

Boppar och lunch date…

Haha! Inser hur man kan tänka till rubriken.

I går var det dax att klämma och pressa bopparna. Det har gått 1 1/2 år sedan sist och dröjer förhoppningsvis lika länge till nästa gång.

De som jobbar där inne på mammografin gör ju ett himla bra jobb, att dom orkar. Löpande band principen, 10 minuter och in med en ny patient. De skall joxa runt oss patienter med både boppar och kroppar för att bilden skall bli bra och allt skall komma med. Inte lätt.

Själv glömmer jag alltid att andas, det gör så rysligt ont, blir lättare på något sätt när man inte andas fast det funkar ju inte i längden.

Jag åkte sen hem för en lunch date med maken. En fantastisk lunch. Rester, uppvärmda i micron och inte ens samma rätt utan vars en.

Han jobbar hos grannen denna veckan, nära hem. Det kräver lite extra tänk kring matlagningen så att det blir två lunchlådor över. 

En kopp kaffe, sen gick han och jag satte mig i solstolen på terrassen. Känns konstigt att höra honom jobba hos någon annan.

Ont det gör ont

Alltså! I bland när barnen kommer hem och har skadat sig har jag svårt att titta. Det gör ont, det suger liksom tag i mina blodådror och de krampar på något sätt. Jag slutar andas för en stund. Maken får vara först med att kolla av, bestämma om det är allvarligt eller inte, ta hand om skadan och blodet.

Så var det när storebror for i backen och hakan sprack, fick sys.

Så var det när lillebror sprang genom glasdörren och halva örat var uppskuret, fick sys.

Så var det igår när storebror kom hem från rampen han hade cyklat i. Maken fick titta först. Som brandman har han sett en del så att han ojar sig är inte vanligt och gör han det kan jag ju absolut inte titta. Han ojade sig och jag tittade inte.

I går kom sonen hem med en armbåge, i mina ögon sett, uppfläkt, det var bara rött rött rött och det rann bloood. Det var stoooort. Säkert halva kroppen, upps.

I morse skulle maken iväg till jobb och JAG skulle sköta om såret. Fortfarande vet jag inte hur jag har gjort, men det är sköljt, jag har tittat men ändå inte.

I kväll skall vi sätta på något som man har till brännskador för att förbandet inte skall fastna i såret, vilket det hade gjort i morse och det gör för ont att få bort.

Hoppas maken hinner hem från jobb innan det är dax att närma sig såret och så finns han ju här i morgon.

Hur är du när det är alvar? Tar befälet eller lämnar över?