Konfirmation

I sommar skall storebror konfirmera sig och igår samlade församlingen alla konfirmander och deras föräldrar för en genomgång av viktig information.

Så gårkvällen blev lite stressig. Hem snabbt laga mat, äta och så iväg. Lillebror skulle till sin älskade scoutgård, så honom fick vi släppa av på väg, tur att tiderna funkade med varandra.

Sommaren har visst gjort ett tillfälligt uppehåll, det är hyvsat varmt men solen lyser med sin frånvaro.

Hur har du det?

15 år och moped 

Storebror fyller snart 15 år. Huga vad snabbt tiden har gått. Han var två år när han följde med oss hem och sen dess har tiden gått i ett rasande tempo.

Under Påsken gick han en mopedutbildning  och när han väl fyllt 15 år får han skriva upp teorin för körkortet. 

Jag kan tycka det är taskigt och rent ut sagt FEL att de får gå utbildningen innan de har fyllt år. Jo jag tycker det. Först och främst eftersom att ungdomarna här klumpas ihop och det finns få tillfällen för dem att gå utbildningen på, så dröjer det långtid mellan Utb och uppskrivning. Nästa utb är under sommaren och där ligger ju både semester och KONFIRMATION så att klämna in körning där med funkar inte.

Iaf nu börjar det dra ihop sig för uppskrivning. Han är taggad. Han läser. Han gör tester.

I söndag köpte han sin moped. Lycka.

Han har kollat runt. Den ena värre än den andre. Han började bland sprillans nya och efterhand så har kraven fått sina. Det är inte lätt när man inte tjänar så mycket på helgernas tidningsförsäljning. Och hur mycket skall man som förälder lägga till??

Maken var hemma hos, någon, det stod en smutsig moped utanför. 

-skall den säljas?

Några dagar senare ringde, någon.

-ville du ha mopeden?

Man skall alltså inte skrika hej förrän man hoppat över åt men…

Mopeden har kraschat, renoverats och sen slutat att fungera. Ägare gav upp. Maken pratade med en kunnig meckande arbetskolega. Han tyckte att vi skulle ta mopeden. Han meckar och om han inte fick i gång den skulle han köpa den av storebror, för att kunna plocka delar.

Bara tillbehören som var med, hade ett högre värde än vad storebror fick ge för mopeden och dem har han användning för även om han måste köpa en annan moped.

I gårkväll ringde, meckaren.

-hör ni…..brum brum brum….

Mopeden är igång. Inget stort fel. Vi är lättade. Och nu finns det pengar över att byta ut lite andra saker som fungerar men inte ser så fina ut.

Gissa om jag har en lycklig snart 15åring här hemma.

Nu håller vi alla tummar och tår för att vi lyckats hoppa över ån innan jag berättat och att inget annat tillstöter.

Helgen

…har varit händelserik och avslappnande mellan varven.

Fredagen som skulle vara så mysig, sluta tidigare och njuta i solen blev allt annat. Det var såå mycket att göra på jobb så det drog inte bara över fredagsslutartidigaretiden utan även den vanliga slutatiden. 

Huvudet var fullt när jag kom hem. Orkade inte riktigt tänka. En stunds vila innan det blev hemgjord pizza och mys i soffan till Lets dans på tv.

Lördagen var marknad, ja egentligen hela helgen men det var på lördagen vi var där. En runda bland marknadsstånden, en runda till karusellerna och sen så marknadslunch och churros med chokladsås som efterrätt innan cyklarna tog oss hem igen.

Jag fastnade i gräset med en kopp kaffe i ena handen och en målarpensel i andra handen. Pallkragarna som jag köpte för ett tag sedan skulle få sin svarta färg. Nästan klar, behöver liiite mera färg.

På kvällen grillade vi, satt ute och åt. Så ljuvlig kväll det blev. Vi var ju tvungna att ta oss ner till nöjesfältet på marknaden och karusella en stund.

Söndagen blev lite städa dag innan tre av fyra skulle på roligheter. Storebror skulle till teatern, jag skulle på möte och lillebror skulle på kalas. Maken åkte på att köra taxi åt oss alla.

Pricken över i:et var nog att storebror hämtade hem sin moped under kvällen. Han är så nöjd och glad. Berättar mer en annan gång.

Tummen ur och legobygge

För ett år sedan småkraschade  någon lillebrors lego rymdskepp. Inte många bitar men tillräckligt för att inte helt fungera riktigt.

Eftersom det var jag som byggde ihop skeppet med honom, när han fick det i julklapp, tyckte nog maken att det var jag som skulle hjälpa honom att bygga ihop det igen. Jag hade ju gjort det en gång.

Det har dock tagit tid innan jag fick tummen ur…..men i helgen satte jag mig med delarna och bruksanvisningen.


Varför väntar man/jag så länge. När jag väl satte mig ner så tog det inte mer än 30 minuter för att fixa det.

Lillebror blev lycklig när han såg vad jag gjorde men han har nog tappat intresset för skeppet nu när det varit sönder så länge.

Men jag njuter av att kunna bocka av på att göra listan.

Barnbidraget och släppa lite på mammakontrollen

Alltså! Jag är inte riktigt överens med att min först fådda nu snart fyller 15år. Det är för gammalt. Jag vill att han fortfarande skall vara liten. 

Om ett år är det gymnasiet och då går studiebidraget direkt till honom. Vi kan inget göra. Så nu har vi bestämt att han skall förberedas på det.

Numera står det en automatisk överföring till honom på barnbidraget minus lite små utgifter som han valt att vilja ha men som vi genom vårt konto betalar.

Vi måste ner till banken och kolla ang några  funktioner som vi skulle vilja att han hade men som inte fungerar just nu med den lösningen som vi har.

Det är super svårt att släppa på mammakontrollen oavsett vad det gäller, märker att jag måste öva mig på det, steg för steg.

Plantagen och prao el praktik

I fredags skulle jag blogga om och berätta vad storebror gjort under veckan men det kom av sig helt, ganska oviktigt i fredagens tragedi. Men så sakteligen försöker man gå vidare trots allt.

Det har varit praovecka för honom, den första, han har inte gjort det tidigare.

Jag är stolt över honom som tillsammans med en klasskompis själv ordnat ett plats och inte valt den lätta vägen hos någon av sina föräldrar.

Blev väl lite förvånad att han valde blomsterbranchen, för hans blomsterintresse är lika med noll.

Det verkar som att han fått testa på ordentligt. Mycket att göra. Trött på kvällarna. Och smutsig under naglarna.

Och nu är han värd lite Påskig avkoppling men för honom kommer det att innebära lite mera roligheter. Återkommer om det.

Tycke dock lite synd om honom, han fixade med snittblommor i kylrum och missade ta på sig lite mera kläder, +8 grader i T-shirt, så nu är förkyld.

Lycka och framtidsplaner…

Lillebror är för go…

Maken har ett golvföretag som heter, hans initialer och så golv, dvs XX Golv.

Lillebror har alltid sagt att han skall ta över sin pappas företag. Initialerna passar på lillebror oxå men så skall han utveckla det till, XX Golv & El. Hans pappa skall vara anställd och ta golvsidan medan lillebror skulle bli elektriker och ta elsidan.

Så har det varit lääääääänge….

När vi berättade att killarna skulle få följa med till restaurangen på vår bröllopsdag, blev lillebror såååå glad. Förra året fick de inte följa med, det var 20år och vi gick själva. Men nu skulle de följa med och han var så lycklig.

Låter som om han aldrig får äta på restaurang. Det händer men kanske inte jätte ofta.

Iaf nu är han helt sålt på mat och vill nu bli kock. Och inför framtiden smides det planer, Idéer och menyer.

Och namnet är ju klart redan färdigt……..XX Gott

Döden är närvarande…

Lillebror har börjat få mardrömmar om döden. Eller mardröm och mardröm, kanske mer tankar om döden.

Kommer inte riktigt ihåg vad han frågade om för ett tag sedan men som svar berättade jag om de person som blivit återupplivade som säger att de sett ett ljus. O det var ju liksom inte så bra.

Iaf har han nu några kvällar haft svårt att komma till ro i sin säng.

Han tycker det är så fruktansvärt tråkigt att man som död inte får göra roliga saker, äta och dricka gott, bara ligga alldeles stilla och se ett ljus. I många många år.

Första kvällen när jag hämtade min kudde och filt, kröp upp i hans loftsäng och la mig till rätta, så utbrast han:

-men mamma! Vad gör du? Det brukar inte du göra.

Nix! Jag ligger sällan i hans säng, den är alldeles för svår och knakig att ta sig ut ur ljudlöst och icke väckande av ett svårsovet barn. Jag har alltid stått sidan om sängen när han behövt ha någon hos sig.

Men nu var det ju liksom tvunget. Efter en stund kände jag hur han liksom la sig tillrätta, hittade sin sovställningen samtidigt som ena hande låg i kontakt med mig och han kunde slappna av.

Jag vet inte om det var en halvtimme eller timme jag låg där, slumrade säkert en stund själv, innan jag knarrandes klättrade ut ur sängen, utan att väcka honom.

På morgonen konstaterade han att jag hade gjort honom såååå trygg när jag låg där, så det blev jätte lätt att somna.

O det är så svårt med dessa tankar och rädslor, jag vet inte riktigt vad jag skall säga, för risken är ju att det är något som de fastnar vid, så som ljuset nu.

Men det är väl nu han börjar bli lite större, förstå lite mera, tänka ett steg till.

Det är ju himla mysigt att somna sådär sidan om men inte riktigt var kväll, så jag hoppas han tar sig ur detta utan att skapa något nytt.

Träning träning träning

Här tränas det för glatta livet och för att eventuellt slippa en ny omgång med gips.


Tråkigt att det inte finns bra redskap att låna utan man får ta vad som finns hemma och man kan hitta på.

På morgonen…….i snigelfart.

Medans lillebror borstar tänderna står han på en ca 45gradig lutning, i fem minuter.

Han gör tio ”knäresningar” per ben på en barnstol.

Han står 2*30sek/fot på planka, trycker ner hälen och stretchar vaden/hälsenan.

På kvällen behöver han bara stretcha på plankan.

Tar egentligen inte lång tid men är ganska drygt, speciellt på morgonen. Hoppas dock att det hjälper så vi slipper gipsa om honom. Det var inte kul även om det gick förvånansvärt bra.