Att inte ha koll på barnen…

…är lite jobbigt faktiskt.

Storebror är på semester och roligheter utan oss. Han har följt med en kompis och dennes familj till High Chaparral. Kommer att vara borta några dagar. Ha roligt. Inga egna föräldrar som är jobbiga.

Nyttigt för oss alla men lite jobbigt att han inte är med oss.

Jo jag vet att han är 17 år men ändå och samtidigt visar han ju var gång han är borta att han klarar ju livet utan oss och det är ju det som var vår uppgift.

Annonser

Tema kväll

I tisdags var det tema kväll på fritids för lillebror. Det exakta temat har jag noll koll på men han tog på sig alla sina kamouflage kläder och så satte han på sig lite egen gjorda vapen och hållare.

Det hade bjudits på Taco som kvällsmat och man fick ta med sig en dricka och lite godis för max 20kr.

Han ville haft med sig karamelliserade popcorn men de kostade 27kr så de var för dyra. Så blev det choklad med kakor i sig, kostade 21,95kr och han fick lite dåligt samvete en stund eftersom de oxå var för dyra. Han opponerade sig lite men var inte med på noterna att vi kunde hälla ut lite godis för ca 2kr. Så jag berättade att jag använt en rabatt kupong på 7kr och då blev han lugn och nöjd.

Rätt skall vara rätt…

Han hade haft trevligt och när han kom hem fick jag veta att han vunnit bästa utklädnad.

Veckan som gick…två brutna ben.

Det går i ett här hemma och jag hinner knappt med.

Den stora händelsen förra veckan var att lillebror skulle åka skidor med skolan.

Det packades matsäck med köttbulle och pasta sallad, det stektes några plättar, det breddes mackor, det koktes varm oboy och så stoppade vi oxå ner sugrörsdricka och frukt i väskan.

En idrotts gymnasie skola har som tradition att bjuda med fyrorna från vår skola eller t o m från kommunen, där är jag osäker, till en skidanläggning en till två timmars bussresa här i från.

Ungdomarna utbildas ju till idrottslärare och får på detta vis öva sig på barn och våra små barn får en rolig dag.

Jag gillar ju inte riktigt att lämna över ansvaret till skolan mer än nödvändigt. Och värre blev det när han kom hem och berättade att en av dem hade trillat av liften och brutit båda benen, åkt skoter ner till väntade ambulans för vidare förd mot ett sjukhus.

Jamen klart att mamma hjärtat hoppade ur min kropp. Tankarna gick hela kvällen till den drabbade familjen.

Dagen efter hörde jag mig för med lillebror om de fått veta något mer och snart kunde jag andas ut.

Eleven hade nog inte ramlat ur liften utan själv tagit sig dit och trillat men tydligen slagit sig i nacke och rygg och därför hade man tagit det säkra före det osäkra med ambulans. Inga brutna ben.

Men tänk att få detta samtal, även om det nu var bra, att ens unge åker ambulans och till ett sjukhus och det någon timmes bilfärd bort.

Kan ju inte klandra skola eller ungdomar direkt, en olycka händer så lät och det är väl därför jag inte gillar att inte vara nära mina barn OM något skulle hända.

Det är mitt kontrollbehov som styr, jag vet, måste jobba på det för risken är att jag begränsat mina barn.

Lillebror var helt slut när han kom hem men han hade haft såå roligt. Helt rödrosig i hela ansiktet.

Hur hade du hanterat lärarens samtal om de ringt och sagt att ditt barn har trillat från liften och brutit sina ben?

Avslutning

I går var det avslutning i skolan för båda barnen.

Lillebror jublade när han kom hem. Tre veckor ledigt, så ljuvligt.

Storebror tycker det skall bli jobbigt att vara i från alla sina klasskompisar i tre veckor.

I lillebrors skola hade många barn fått skriva sin egen Juldikt. Har inte riktigt koll på hur många i skolan men från några olika klasser och årskurser hade några blivet utvalda att läsa upp sin Juldikt inför alla elever och lärare. Lillebror var en utav de utvalda och han hade en del nervositets fjärilar i magen på morgonen, men det hade gått bra.

Det blev en kort sista dag och redan innan lunch öppnade han dörren här hemma.

Barnen brassar sitt eget käk

När maken och jag drog iväg på Julbord ville ungarna själva laga sin mat.

Jag och maken kom överens om att det var han som hade ansvaret över köket när vi kom hem igen.

Killarna hade själva bestämt kvällens menyn, snitsel, kulpotatis, bearnaise sås, färska grönsaker och chokladpudding.

Vad jag förstod på maken var köket i ett ok skick när han gick in och inspekterade och jag har inte hittat något efter det, inte letat i heller för den delen.

Lillebror tyckte nog att det var roligare än vad storebror tyckte. Storebror hade nog tagit på sig lite mer ansvar än lillebror, han tog nämligen hela hand disken (kastrullerna) själv, lillebror hade inte ens hjälp honom att torka.

Till och med diskmaskinen var igång när vi kom hem, dock utan diskmedel för det hade de glömt, så den fick vi sätta igång igen.

Nu vet vi vad de kan…..jag ser fram emot flera lata och mysiga på tu man hand med maken ute på restaurang måltider i framtiden.

Konsert

I tisdags var vi på Julkonsert på storebrors skola.

Ännu en nivå högre än vad man brukar vara van vid.

Jag charmas av de små barnens sånger kring julen. Tycker ofta att lucia på tv brukar vara högtravande och tråkig, gillar inte sångerna. På storebrors skola är det ju som på tv, tråkiga jullåtar men pampigt och magiskt.

Tänker samtidigt att det är ungdomar i Gymnasiet och då blir det ju grymt med alla stämmor och klockrena röster, med dirigent osv.

Som sonen sa på vägen hem, på så här proffsig nivå har det ju aldrig varit förr!

Han börjar bli proffs (på sitt) vår lille store storebror.

Mera sjukstuga…

Japp! Det blev lite sjukstuga till.

I lördags var det Julskyltning i staden, lillebror var på plats som vanligt i scouternas tält.

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Vi skulle hämta lillebror och gå ett varv, dricka glögg, dekorera pepparkakor, ta lotter, köpa nybakade klenetter och stöta på nära och kära i stadens centrum. Det här året hade man dock bestämt att allt skulle stänga kl 13.00 och det hade vi missat, så när vi kom ner så stängdes allt.

Kan lova att lillebror inte var så glad.

Ev vända till vänner för lite eftermiddags mys med glögg, kaffe, lussekatter och pepparkakor blev det iaf.

Och lagom hemma igen började lillebror bli varm. Feber och huvudvärk. Inget roligt. Hade det inte varit för huvudvärken hade han inte fått smärtlindring och febernedsättande då febern inte var super hög, bara 38. På söndag morgon var den dock närmre 39 grader.

Han var rätt glad att han var tvungen att vara hemma på måndagen och lite mera besviken för att tisdagen åter var skoldag.

Nu är ju frågan om jag åker på samma som familjen haft eller om jag klarar mig?

Mardröm

Inte lätt att vara liten och vakna mitt i natten av att man har drömt mardröm.

Tur i oturen att maken var i väg på ny resa, denna gång dock med lastbil och inte med buss, så hans sida av sängen var ledig. Det är lite trångt med tre personer i sängen nämligen.

Jag har inte koll på när lillebror kom men troligen strax efter att jag somnat till ordentligt för jag hade lite svårt att greppa situationen när jag vaknade till.

Lillebror fick ju klart krypa ner i makens tomma säng men han ville också krypa så nära mig som möjligt. Han skakade och andades ganska häftigt. Orolig och otrygg. Tyckte sig höra steg och konstiga ljud från hallen.

Det är sällan han kommer till oss under natten, det är faktiskt flera år sedan sist. Fast nu fick jag hålla om honom och stryka honom på ryggen för att få honom avslappnad och trygg igen.

På morgon kvisten när jag väckte honom tog det en stund innan han kom på varför han låg inne hos mig och inte hos sig själv. Han hade oxå krupit ifrån mig och låg helt i makens säng.

Medans jag gjorde vid mig i badrummet och fixade med frukost gick han in i sin egen säng för lite iPadmystid.

Och dagarna här efter har det inte varit några problem med att sova i egen säng.

Ljuvligt, både för honom och oss.

Julklapp 2018 och musikaliska ungar

Hur kunde vi få så musikaliska ungar? Jag är totalt tondöv och har nog aldrig sjungit för barnen. Mannen tycker själv att han sjunger bra och storebror menar på att han hittar lite rätt.

För ett tag sedan var vi med på invigningen av stadens musikskola och gick möjlighet att prata med lillebrors trumlärare. Vi fick klart för oss att vi begränsar honom i hand utveckling genom att inte ge honom ett trumset. Att bara låta honom använda sin övningsplatta ger honom inget.

Det kommer en Jul men det är för lång tid dit.

I går åkte vi iaf till en musikaffär och kikade på trummor. Lillebror helt lyrisk.

Och ja! Det fick bli en förtidig Julklapp till honom.

Mycket fix med att skruva ihop, sätta på rätt plats och koppla in sladdar.

Det var ju tvunget med en pall till.

Hörlurar har han, får se hur de fungerar annars får det bli en julklapp till.

Det kan behövas någon typ av förstärkare/högtalare som kan få ut ljudet, får se hur efterfrågat det kommer att bli, då får det oxå bli julklapp.

Lillebrors rum skall snart fixas till men risken är stor att han får sitta i den lilla möblerbara hallen som ör utanför de båda barnrummen då hans rum mest troligt är för litet för allt. Måste klura lite på det.

Men en så glad liten kille vi har här hemma. Härligt när de utvecklad i något som man själv inte kan.

Inspark och Kulturnatt

Storebror har ju börjat gymnasiet och för oss, maken och mig, börjar en orolig tid. Det är nu det kommer att avslöjas om vi har lyckats förmedla det där försiktighets tänket som vi hade tänkt oss.

Förra helgen var det inspark på skolan. Elever från årskurs två tog på sig äran att anordna insparken för nykomlingarna. Jag hade nog bara förskjutit vetskapen om att det ingår inspark i paketet med gymnasiet men på något vis kom det liksom ikapp och det började gro en klump i magen.

Bara för att han är stor och det hör till att ta större och större kliv hemifrån betyder ju inte det att jag är redo att släppa taget och inte behöver, för egen del, styra upp det. Kommunikationen oss emellan är väl inte riktigt den jag/vi skulle velat ha och det skapar lite rörighet och osäkerhet från min/vår sida.

Iaf så vart det Inspark förra helgen och ett varningens mail från skolan kom till oss föräldrar under veckan innan. Huga. Gissa om denna mamma var lycklig när hon insåg att sonen redan hade tackat ja till att jobba hela den aktuella dagen och därmed inte kunde närvara vid insparken. Tack Gode Gud!

Sonen blev ju naturligtvis mer och mer besviken i takt med alla status uppdateringar på sociala medier om hur roligt det vart på Insparken men han fick också uppdateringar om busigheterna, alkohol, vilket han faktiskt valde att resonera lite kring med oss. Och i resonemanget fans det faktiskt en hel del av den klokheten vi hoppats ha fyllt honom med. Så skönt!

Därför valde vi att belöna honom och ge honom ett litet, plåster på såret, i form av att ge/betala för honom något han annars själv skulle ståt för. Klart att han blev glad. Nu är ju bara frågan om detta bär honom lite längre, för till helgen är det Kulturnatt och nu har jag tyvärr inget jobb som hjälper mig att hålla honom ifrån festligheterna.

Det är himla läskigt allt. För på riktigt är det nu det visar sig om vi lyckats förmedla det vi ville med och i vårt föräldraskap.  Hotell egenskaperna här hemma börjar på riktigt ta form, han kommer hem, äter, sover, sk*t*r och förväntas få lov att göra det mesta.

Har redan hört meningen:

-Gymnasietiden skall vara den ROLIGASTE tiden i ens liv…..