Debatt om ofrivillig barnlöshet

Läser på Aftobladets debatt sida

 

Debatt: Ofrivillig barnlöshet är inget lyxproblem

Debattörerna: Fördomarna måste utrotas – infertilitet är en folksjukdom

Det finns förmodligen ingen annan sjukdom i Sverige som är lika utsatt för okunskap, marginalisering och fördomar som ofrivillig barnlöshet. Inom politik och sjukvård är sjukdomen lågt prioriterad och i samhället i stort finns en utbredd syn på att det inte är en ”riktig” sjukdom utan handlar om ett lyxproblem.

I våra yrkesroller möter vi dagligen kvinnor och män som inget hellre vill än att bli med barn men som av högst varierande skäl inte blir gravida. Trots att mellan 15-20 procent av Sveriges par är drabbade är detta något det talas allt för tyst om och något som – hur orimligt det än låter – många drabbade skäms över. Oförståelse och fördomar bidrar knappast till att förbättra situationen.

 

Redan 1997 klassificerades ofrivillig barnlöshet som en sjukdom av såväl världshälsoorganisationen WHO som den svenska riksdagen. Trots att femton år har gått tror många fortfarande att det bara är något som drabbar ”stressade karriärkvinnor”, att man ”tänker för mycket på att bli med barn” eller att man helt enkelt ”bara blivit för gammal”. Orsakerna till att kvinnor och män är infertila förklaras knappast så enkelt.

Även om vi är smärtsamt medvetna om dessa fördomar var det många av oss som satte kaffet i vrångstrupen när vi läste Sveriges största morgontidning i förra veckan. På ledarplats utmålades den satsning som nu görs i Region Skåne på fertilitetsrådgivning som något högst tveksamt och något som stjäl sjukvårdsresurser från ”riktiga” sjukdomstillstånd. Dessutom uttrycktes att när ”det handlar om personliga prioriteringar, livsval och naturligt åldrande är det ingenting som sjukvården ska finansiera”.

Denna syn är tyvärr alltför vanlig i Sverige, även om det som tur är sällan uttrycks på ledarplats. Vad man glömmer är att en stor del av de sjukdomar västvärldens sjukvård behandlar är relaterade till personliga prioriteringar, livsstil och naturlig åldrande, vilket många invänder även när det gäller infertilitet. Ska sjukvården låta bli att behandla exempelvis överviktiga med hjärtsjukdomar, äldre cancerpatienter eller andra åkommor relaterade till livsstil och åldrande? Var drar man gränsen i ett sådant resonemang?

Hur ska vi förhålla oss till kvinnor och män som på grund av sin genetiska uppsättning löper större risk för att påverkas av livsstils- och miljöfaktorer och riskerar att bli sterila i 25-30 årsåldern? Ska vi inte förebygga infertilitet hos dessa individer eftersom det är frågan om livsval och naturligt åldrande?

Infertilitet är en sjukdom som alla andra som man, precis som när det gäller andra sjukdomar, ska forska och arbeta förebyggande kring. Med förebyggande insatser kan sjukdomar och funktionsnedsättningar upptäckas innan de leder till infertilitet, liksom förändrade livsvanor kan bidra till att chansen att bli med barn ökar. Ett framgångsrikt preventivt arbete innebär också besparingar för samhället, det gäller vid alla sjukdomar.

Sett till antalet drabbade och hur hårt ofrivillig barnlöshet slår mot människors livskvalitet, sociala relationer, arbetssituation och privatekonomi är det en folksjukdom vi talar om. Att påskina att ofrivillig barnlöshet är ett lyxproblem är onekligen både okunnigt och fördomsfullt, oavsett om det uttrycks i affären, på arbetsplatsen eller på ledarplats.

Aleksander Giwercman

Carl Johan Sonesson

Gilbert Tribo

Annonser