Plantagen och prao el praktik

I fredags skulle jag blogga om och berätta vad storebror gjort under veckan men det kom av sig helt, ganska oviktigt i fredagens tragedi. Men så sakteligen försöker man gå vidare trots allt.

Det har varit praovecka för honom, den första, han har inte gjort det tidigare.

Jag är stolt över honom som tillsammans med en klasskompis själv ordnat ett plats och inte valt den lätta vägen hos någon av sina föräldrar.

Blev väl lite förvånad att han valde blomsterbranchen, för hans blomsterintresse är lika med noll.

Det verkar som att han fått testa på ordentligt. Mycket att göra. Trött på kvällarna. Och smutsig under naglarna.

Och nu är han värd lite Påskig avkoppling men för honom kommer det att innebära lite mera roligheter. Återkommer om det.

Tycke dock lite synd om honom, han fixade med snittblommor i kylrum och missade ta på sig lite mera kläder, +8 grader i T-shirt, så nu är förkyld.

Han simmar mot…

…simborgarmärket, 200m.

I höstas började lillebror i årskurs 2 och här hos oss innebär det simning en gång i veckan. Därför valde vi bort den privata simundervisningen.

Vi viste att han kunde simma men att han behövde träna, träna och åter träna för att orka lite längre.

Det börjar ge resultat…

För två veckor sedan kom han hem och berättade att han simmat 6 längder (150m) med liiite pauser. I veckan kom han hem och berättade att han simmat 8 längder utan pauser men med en armpuff.

Nu har han fått en morot av oss, precis som storebror oxå fick på sin tid…

Vi åker till en leksaksaffär och köper vad han vill ha, som belöning när han har klarat simborgarmärket. ( inom vissa gränser klart).

Han är taggad och överlycklig, pratar bara om vilken/vilka Skylanders figurer han skall välja.

Dessutom skall visst årets simborgarmärke vara grönt, hans favoritfärg, så dubbelt upp med morötter.


Jag är helt säker på att han fixar detta innan sommaren och att vi kommer att ha en fisk i vår pool när säsongen drar igång.

Ljuvligt.

Lycka till mitt älskade troll.

Konkurs…

Jag berättade aldrig att storebrors skola gick i konkurs.

Det var nog det bästa som kunde hända. De hade inte fortbildat sig på de åren de varit igång, ekonomin fans inte, på barn med speciella behov.

De levde på att de var en liten skola med kultur ämnen som dans, musik, skapande och drama som fick barnen att jobba med båda hjärnhalvorna, mycket och dagligen.

O jo! Så länge skolan var liten med bara 15 elever i klasserna fungerade det men inte sen.

Aja! Nu går storebror i en kommunal skola och har alla de hjälpmedlen som vi kämpade för i den gamla skolan.

Nu är det viljan som måste till och det verkar som att åren i den gamla skolan har satt käppar i hjulet för honom.

Att tro, att den nya skolan kommer att hjälpa honom, pusha honom, planera med honom osv, det gör jag inte.

Tyvärr är det så att jag inte orkar längre och det har jag berättat för honom, det ligger på honom nu. Han väljer själv hur långt han vill gå, han har nu alla förutsättningar och ber han om hjälp tror jag att han kan få det i skolan, men han måste be om den.

Det är ganska skönt att släppa taget men väldigt skrämmande.

Känner mig ibland som en super dålig mamma.

Brandövning

Den här veckan har lillebror med sin skola haft Brandtema.

I läxa har han haft att kolla av om vi har brandsläckare, brandvarnare, nödutgång och en plan, om i fall att det börjar brinna, så att han vet vad han skall göra.

Det har ju klart skapat samtal här hemma vid matbordet. Även om jag tycker att vi har haft dessa diskussioner lite då och då och han vet det mesta så skadar det ju ALDRIG att upprepas. Speciellt nu i Juletid med många levande ljus.

På skolan har de haft brandövning och en av dagarna var de på brandkåren för undervisning där. De lär sig mycket kloka saker och jag tror att informationen fastnar lite bättre när någon annan än föräldrarna berättar.

Och så har det skapats…


…denna fina ”komihågattsläckaljusen” skylten hänger nu på vår ytterdörr.

Då vart det helg igen och på söndag skall vi tända fjärde ljuset. 

Passar på att önska dig en trevlig helg.

Kaos…

… är jag inte bra på att hantera. Blir lätt sressad och mår apdåligt av det, lite åt panik hållet.

I går rörde det till sig regält, det löste sig men det var jobbigt att acceptera den lösningen.

Det blev ett blixt inkallat föräldrarmöten på storebrors skola. Jag fick ta det då maken gick på brandkårsjouren och måste på övning.

Samtidigt hade maken lovat lillebror att gå trick or treating på kvällen utklädd i sina nya kläder. 

Och lovat är lovat…..eller?

Maken fick tag på en kompis med familj som skulle ut och de tog lillebror med sig. 

O jag tycker inte om att inte vara anträffbar när mina barn är med andra. Jag vill att man skall kunna ringa oss och det brukar liksom inte gå när maken är på träning med brandkåren, själv fick jag ju anpassa mig efter dem jag åkte med då jag inte själv kan ta mig till sonens skola.

Iaf mötet blev av, maken gick på jouren, lillebror fick spöka och storebror tog hand om lillebror när lillebror kom hem efter spökrundan, vilken hade varit lönsam…

Maskerad, Haloween och lov

Alltså lillebror. På skolan skulle det vara maskerad i dag/fredag. De fick dock inte ha blod, vapen eller ansiktmasker på/med sig och det tolkar ju då lillebror på sitt eget lilla vis.


Han skapade sina egna färg spray burkar. Innuti finns det en kula som låter när man skakar på flaskan. Han skulle ha sina håliga jeans, cool tröja och en bakåtvänd keps. 

En graffiti kille…

Det är väl Haloween helg så det blir till att pynta i dag och på måndag, tror jag, skall det gås bus eller godis och för ändamålet har han köpt kläder. Det oxå egentolkat…


Nästa vecka är det lov. Storebror får det mysigt med att vara hemma själv. Lillebror får vara på fritids. Jag jobbar och mannen jobbar både ordinarie och brandkårsjouren. Hans jour gör det svårt att göra något roligt utanför hemmet på lovet, så vi får väl se om vi kan få till något. Känner att jag trotts allt skall ta lite ledigt men får se hur det blir.

Vad skall du göra till Haloween och höstlovet?

IUP och utvecklingssamtal 

Same same men ändå inte eller?.

I veckan har det varit IUP samtal för storebror. Blir lite förtvivlad, han skall gå på läxhjälp var dag, det är bestämt så men han har valt att inte gå dit vissa dagar. Min förtvivlan ligger inte så mycket i att han inte gått dit utan att skolan inte har hört av sig om det. Vi föräldrar kan ju inte göra något när vi inger vet.

Det har oxå varit utvecklingssamtal för lillebror. Härligt att höra hur det går för honom, vad skolan tycker.

Irriterad

Jag vet inte om jag är irriterad för att jag blir så irriterad eller för att jag tycker det är en sådan nonchalans i skolorna av pedagogerna.

Förstå mig rätt nu. Jag skulle inte vilja byta med dem. De har det inte lätt. Alldeles för många barn. Alldeles för mycket dokumentering. Alldeles för lite av spontan verksamhet med barnen, allt är så uppstyrt. Men framför allt skulle det behöva vara mindre klasser. Jag förstår att det inte är lätt att vara pedagog i dag.

Lillebror kom hem häromdagen med fel badlakan efter gymnastiken. Det är sånt som händer. Pedagogen hade sagt till honom att han skulle ta den handduk som var över, trotts att han protesterade. Han fick veta att de skulle sända ett mail.

Det kom inget mail under onsdagskvällen. På torsdagens morgon hittade jag ingen personal när jag lämnade lillebror, men på eftermiddagen hittade jag pedagogen som varit med i händelsen. Fortfarande inget mail.

-Vi har viktigare saker att göra än en handduk, vart svaret.

Jo jag blir så irriterad då det faktiskt hade varit så enkel för honom att ta handduken över armen medans de gick tillbaka till skolan, 100m max. När nästa lektion började kunde han bara hållt upp handduken och frågat vem av killarna som har en lika dan handduk. Den som svarar skulle ju mest troligt vara den som av misstag hade fått med sig lillebrors handduk. Inget konstigt. Färgerna på handdukarna var identiska. Jag klandrar inte barnen.

Lillebror tyckte inte det var roligt med en felaktig handduk med hem. Förklara för mig.

O ja! Jag blir irriterad och det fick de höra. Torsdag kväll kom mailet och i dag på fredags morgonen visade de handduken i klassen och klart där var en kille som kände igen sin handduk.

Nix! Skolan har inte mailat föräldrarna utan hoppas att killen själv kommer ihåg att kolla hemma.

Grrrrr….. Jag vill ju ha lillebrors handduk så jag ringde ju killens föräldrar och vet nu vart den är, vi rättar till det på måndag, inga problem.

Men….varför skall det vara så svårt för lite servicemainded inom skolan???? Lära barnen att man löser saker lättast med en gång?

Och varför går jag igång direkt på en stackars handduk?

Att drillas i huvudräkning del 2

Alltså det här med matten i årskurs 2


Det är de vänstra talen som jag ojar mig om. 

Det står: 9+4=

Förstår jag det hela rätt så skall man tänka 9 vilken tiokompis jo 1 komma ihåg att det är tre kvar på fyran för att räkna 10 + 3 = 13

Jag tror iof inte att lillebror har så svårt med detta men hjärnan slår ju lite kullerbytta i det tycker jag.

Det tog ett tag innan jag själv förstod och ännu är jag lite osäker. 

Hoppas sonen har klart för sig i kväll när det är dax.