Ja usch! det är den ju sedan länge, men jag har haft svårt att rensa ut det som har med den tiden o göra. Tror det beror på att man så länge har velat ha en liten och nu går det så fort, så jag hänger inte riktigt med.
I alla fall så åkte alla nappflaskor i soptunnan, alla utom favorit flaskan och den där första när det var så lite välling i flaskan.
Flaskorna tillsammans med napparna (som jag sparat på ett bra tag nu) skall ner i lillebrors låda…den med lite roliga sparade minnen.
Nu tror jag bestämt att jag börjar bli gammal eller heter det TANT 🙂
Jag köpte Allers nr 28 den 5 juli 2012 för jag fick veta att det skulle innhålla ett repotage om adoption i från Bolivia och det ville jag läsa.
Nu vill jag prenumerera på Allers veckotidning och har i dag beställt ett sådant. Fick ett förmånligt sommar erbjudande på 50 veckor för ett bra pris.
Som om inte ”barn lådorna” var tillräckliga, så har jag ännu mera pappersarbete.
Detta är pappershögen från när vi adopterade storebror eller det som blev kvar av allt när det blev sorterat. Nu skall det vidare in i en pärm, i rätt ordning.
Men det tar en hel del energi att gå igenom, man slås tillbaka i tiden liksom, man läser saker som man inte minns att man läste, sådant som man inte ville förstå och så ser man alla dessa bilder framför sig från tiden då man möttes för första gången. Det fantastiska ögonblicket, tiden, då familjen liksom blev till.
Kärlek.
I dag har vi årsdagen av barnbesked – tänk att man efter åtta år fortfarande kan känna känslorna och höra alla orden, komma i håg vad man gjorde den dagen.
En ljuvlig känsla när man fick scrolla fram en bild på SITT barn för första gången.
Jag läser ofta om adoptivföräldrar som blir berörda när detta med riktig mamma och riktig pappa kommer på tal. När någon säger till deras barn att de inte bor med sina riktiga föräldrar eller när barnen utmanar föräldrarna genom att säga att du är inte min riktiga mamma/pappa.
Det där är faktiskt inget jag egentligen hänger upp mig på, jag tänker spontant på det krångliga ordet biologisk. För ett mindre barn är det just krångligt med det rätta ordet biologisk.
Någon gång har storebror uttalat sig om att vi inte är hans riktiga föräldrar och jag kan inget annat än hålla med honom. Nä! vi är inte hans biologiska föräldrar, men vi är väldigt glada som fick just honom och kommer aldrig att släppa honom.
Vid något tillfälle var det något annat barn som frågade om hans riktiga mamma och i konversationen mellan honom och mig så frågade jag honom om han visste vad kompisen menade. Jag tror att det är viktigt att först ta reda på vad det adopterade barnet själv har för tankar kring den uppkomna situationen och utifrån det förklara.
Däremot är jag väldigt tydlig med att förklara att vi lever som en riktig familj och vad det innebär och försöker också tydliggöra hur jag menar.
Riktig, biologisk eller landsförälder är ju faktiskt samma namn på mamman som givit honom livet och det kan jag inte ta i från honom, hon är lika mycket hans som jag är hans mamma.
Jag har henne mycket att tacka för.
Mammsens... 