Du är inte min riktiga mamma

Jag läser ofta om adoptivföräldrar som blir berörda när detta med riktig mamma och riktig pappa kommer på tal. När någon säger till deras barn att de inte bor med sina riktiga föräldrar eller när barnen utmanar föräldrarna genom att säga att du är inte min riktiga mamma/pappa.

 

Det där är faktiskt inget jag egentligen hänger upp mig på, jag tänker spontant på det krångliga ordet biologisk. För ett mindre barn är det just krångligt med det rätta ordet biologisk.

 

Någon gång har storebror uttalat sig om att vi inte är hans riktiga föräldrar och jag kan inget annat än hålla med honom. Nä! vi är inte hans biologiska föräldrar, men vi är väldigt glada som fick just honom och kommer aldrig att släppa honom.

 

Vid något tillfälle var det något annat barn som frågade om hans riktiga mamma och i konversationen mellan honom och mig så frågade jag honom om han visste vad kompisen menade. Jag tror att det är viktigt att först ta reda på vad det adopterade barnet själv har för tankar kring den uppkomna situationen och utifrån det förklara.

 

Däremot är jag väldigt tydlig med att förklara att vi lever som en riktig familj och vad det innebär och försöker också tydliggöra hur jag menar.

 

Riktig, biologisk eller landsförälder är ju faktiskt samma namn på mamman som givit honom livet och det kan jag inte ta i från honom, hon är lika mycket hans som jag är hans mamma.

 

Jag har henne mycket att tacka för.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s