Min egen läkare

Nu har jag läst ut min bok jag fick hem häromdagen. Så lättläst för en trött hjärna.

Åter igen inser jag att det ligger på mig själv att bli frisk. Vården kan inte ett skit. Men jag orkar inte. Jag har inte i heller kunskap och läkarna kan snacka omkull mig hur lätt som helst.

Iaf fick jag en fundering angående min huvudvärk som jag haft flera veckor nu. Jag har ju ändrat min levaxindos, bara för att proverna säger att mitt tsh är ändrat, mitt mående var där inget fel på, inget som jag kände.

Är det rätt att ändra på medicineringen då? Utan att fundera vidare?

Jag har haft det turbulent runt mig i 9månader. Skulle det kunna vara därför som mitt tsh är ändrat? Jag kanske borde göra något åt det turbulenta istället för att proppa kroppen full med levaxin? Tsh provet är ju bara en symtom på att kroppen reagerar på något, skall jag då ta bort symtomen och låta problemet ligga kvar? Hur tänker läkaren som vet att jag har haft det turbulent i 9månader?

Huvudvärken fick jag strax efter doshöjningen. Jag är helt inne på att efter provtagning, återgå till min gamla dos och se vad som händer med kropp och prover över tid, sommaren 2018. Inte helt säkert att jag har läkaren med mig i det men måste testa.

Det är skit jobbigt det här. Att själv behöva lära sig om sköldkörteln. Jag har ju inte den energin som behövs. Och utan energi går det inte att ta in och förstå. Det är bara att acceptera. Fortsätta lita på min Näringsterapeut och jobba lite mera med kosten.

Annonser

Flodhästspeglarna

Jamen! Nu är dom ju där igen.

Har skrivet om de speglarna tidigare, HÄR, och gillar dem inte alls.

I veckan var vi på shoppinghumör, hela familjen. Drog iväg till stora shoppingcentret i närheten. Lillebror behövde skosulor och skor mm och storebror någon ny hodtröja.

Jag passade klart på att gå in i min butik där jag brukar köpa mina Jeans, dessutom hade de just nu 100kr rabatt på dem.

Köpte nyligen nya blåjeans och såg då att det fanns lite andra färger som jag var lite småintresserad utav men till ordinarie pris blev jag lite småsnål.

Bestämde mig för att testa tre olika färger, hur de blev PÅ mig och om det var något.

Så lät jag då mina kläder falla, där inne i provhytten, i a f halvvägs. Kvällen till ära hade benen och fötterna samlat vatten och strumpemärkena var groteska. Det välde lite här och det välde lite där. Överallt från kroppen. Gropigt och väldigt blekt. Dessutom lite blodnätsmönstrad.

Amen! Jag gillar inte när speglarna i provhytten visar en spegelbild av mig som en flodhäst.

7 av de 10 kg som jag gick ner för något år sedan har jag gått upp igen. Jag kämpar med mitt gåband, godis och portionsstorlekarna precis som förra gången, men icke, jag går inte neråt. Antingen stilla eller sakta sakta uppåt.

Jag är helt säker på att det har med sköldkörteln att göra. Det är förtvivlande, inte bara vikten utan hela mitt mående.