Kanelbullens dag

Åt du en kanelbulle igår?

Det gjorde inte jag.

Jag eller lillebror och jag skulle bakat i helgen men det blev inte av. Nu ligger jästen i kylen och blänger på mig så fort jag öppnar kylskåpsdörren.

Kanske kanske finns det några kvar i frysen från förra året eller om det var i våras vi bakade sist, lite osäker, kunde ju plockat fram dem men glömde.

Och eftersom vi äter kakor så sällan och inte heller bör äta för midjemåttet så kändes det rätt bra att inte ha bakat nya som måste ätas upp.

Läste igår, tror det var på Face Book, en text av någon med nyttighets tänk…..

…..när skall vi få en dag för typ salladen mm.

Vi har dagar för en massa onyttigt, precis som om det ger oss rätt och/eller unna oss att frossa i onyttigheter.

Läste oxå, på samma ställe, om sockret och cancer.

Hur tänker du?

Annonser

En gravid 50åring…

Lite orolig är jag ju allt men försöker att strunta i det.

Sist jag tog kontakt med gynekologen och ville ha fler p-piller påpekade hon att det var dax att sluta med dem. Har faktiskt inte riktigt koll på varför men det har väl med cancerrisk i min mogna ålder att göra. Bara att lyda. Efter sommaren blev mitt svar.

Jag har ju ALDRIG ätit dem för att INTE bli gravid. Det har ju inte behövts då jag inte ätit några under de 18 åren vi kämpade mot barnlösheten och inte heller under de 4 åren efter att storebror kom och innan lillebror kom. Utan jag har ju ätit den för att slippa kraftiga blödningar, kraftig mensvärk från endometriosen och mina kraftiga migränanfall som i värsta fall varade 3 dagar.

Nu har jag alltså slutat äta mina p-piller och jag undrar ju klart vad som kommer att hända.

Jag har läst att det tar sin lilla tid innan allt kommer igång igen, upp till sex månader, ett år. Många som i min ålder inte får den igen då de så att säga är för gamla.

I helgen är det exakt 14 dagar sedan jag slutade med dem och nu har jag fått sjukt ömma bröst. Vad betyder det?

Ägglossning?

Jag har ALDRIG tidigare haft ömma bröst eller känt av någon ägglossning.

Undra om ALLT kommer igång nu, klockrent exakt. Att jag inte är färdig och har passerat skiten.

Tänk om allt skall jävlas med mig/oss och vi nu kan bli gravida, nu när vi absolut INTE vill och vi på äldre dagar måste mecka med skydd.

Eller det är kanske att föredra framför att vara försatt i övergångsåldern och menopaus?

Helgen

Nu är september över och det har blivet oktober och höst….mysigt på sitt sätt men samtidigt tråkigt när man inte njuter och lever utomhus längre.

Vi har haft levande ljus tänt på kvällarna och det börjar bli dax att ta med lilleman på kastanjejakt för lite höstdekoration.

I helgen var vi iväg och kollade in soffor. Vår soffa har vi haft ganska länge nu och den känns lite nersitten. Vi har kollat runt lite tidigare men inte hittat något som riktigt passar. Delade mening är väl det som avgjort mest men nu så har maken förstått att vi inte kan ha en sån där vräkigt U-soffa då tvn hänger på ”fel” vägg.

Men huga! Vad mycket pengar de kostar.

Vi fick oxå städat, trädgårdsarbetat, sopsorterat och flyttat undan utemöblerna på vinterförvaring.

Söndag kväll tillbringade jag och maken med att hämta hem filmen Smurfarna, den försvunna byn. Lillebror gillar inte smurfarna eller rättare sagt Gargamel, så han valde paddan istället men det var ofta han ändå kollade på filmen.

Skolutflykt

I går var lillebror på skolutflykt och gissa om han gillar det.

Det här med matsäck är ju det bästa han vet och tycker det är så kul att fixa själv. Ofta blir det pastasallad med någon typ av kött i, denna gången och ofta blir det med köttbullar. Någon frukt, en sugrörsdricks, drickyoghurt, en macka och ett måste enligt honom själv – en kaka.

Men alltså, min lille kille, har ju liiiiite problem med lock och kork.

I går fick jag sanera en del, missade att ta kort. Där vart ju fel på korken till drickyoghurten så den hade ju läckt lite grann. Locket på burken hade ju öppnat sig själv så både sallad och dressing låg ju utanför.

– Men DU måste ju stänga ordentligt, upplyste jag honom om.

– Men mamma! Det gjorde jag ju. Jag stängde ordentligt.

Vilken tur att jag hade satt påsar runt allt som vi stoppat ner i skolväskan så vi slapp att sanera den.

Själv är jag inte riktigt förtjust i det här med att vi som föräldrar skall fixa matsäck, det blir sånt jämförande på vad barnen har med sig. Det blir lätt för mycket socker, som i vårt fall en kaka, och för lite bra/näringsrik mat. Barnen klarar en sämre dag MEN det resulterar säkert i sockerdippar och stirriga barn som personalen skall ta hand om.

I våras körde maken buss för en annan kommuns skolas räkning och där var det skolan som fixade utflyktsmaten. Jag tror dock att det var så att barnen fick ha en burk med sig och sen innan avfärd så delade skolan ut just pastasallad med tillbehör till barnen att själv ansvara för.

Maten anpassad till barnen, aktivitet och inget barn blev utanför då föräldrar inte har möjlighet till en bra matsäck.

Iaf var sonen nöjd med dagen och matsäck även om det låg i påse istället för burken.

Sover som en prinsessa…

…eller inte.

Vi har köpt nya sängar. Egentligen skulle vi bara köpa nya bäddmadrasser men så tycker vi oxå att sängen blivit lite för mjuk och i samtal med sängbutiken så förstod vi att efter tio år bör man byta.

Men köper man hela kittet nytt så kostar det ju skjortan och det känns inte riktigt som att man vill läggs 30-40 tusen på sängar vart tionde år. Så vi valde bara madrassen och bäddmadrassen, allt annat sparade vi.

Jag visste inte att det fanns madrass skydd. Hade jag vetat det hade min bäddmadrass inte blivit som det blev efter de olyckor som hänt då lillebror somnat i min säng utan blöja. Då hade man kunnat tvätta madrass skyddet.

Nu har vi säkrat upp, nu när vi inte har blöjbarn mer, med madrass skydd. Inbillar mig att det kan hjälpa lite mot kvalster, jag är ju allergisk mot dem och troligen är maken överkänslig.

Vi valde nya kuddar och sängkläder oxå.

Härligt med lite nytt och fräscht men satin är svalt/kallt och jag är en fryshöna innan värme vallningarna sätter in.

Shoppa

Helgen blev en dyr shoppinghelg.

Behövde komplettera med höst och vinterkläder för lillebror. Storebror fixar sitt själv då han får hela barnbidraget men oxå måste stå för bl.a. mobil, kläder och nöjen själv. Skall bli intressant och se hur det blir för honom nu till vintern. Det finns inte EN krona sparat för ändamål kläder, trots tjat och uppmaning.

Till lillebror hittade vi höstjacka med matchande mössa och vantar, vi hittade en vinterjacka och en vinteroverall.

Till oss själva köpte vi lite nytt till sovrummet.

Det fanns många rabatter att utnyttja, sådana som kommit i brevlådan, i appar/medlemskap och butiks rabatter. Centret som vi besökte hade dessutom ett erbjudande om 100kr tillbaka om man handlade i fem olika butiker för minst 150kr. Det löste vi precis.

Känns skönt när man betar av de där mer nödvändiga köpen inför ny säsong.

Arg som ett Biiii

Förra veckan blev jag riktigt arg eller så himla besviken, dessutom störde det min planering totalt.

Jag skulle i väg och ta det tredje blodprovet i år som jag tar privat för att ha koll på lite olika värden, bl.a. för sköldkörteln.

När jag fastande kommer till den enda vårdcentralen i närheten som tar dessa prov och har fått vänta en halvtimme på min tur, får jag veta att de just den veckan inte tar min typ av blodprover, rinner min bägare över.

Högljutt protesterar jag mot att de gör så här, jag anser nämligen inte att jag blivit informerad om att detta kan inträffa och vart jag skall uppdatera mig om olika händelser.

Tyvärr hjälpte inte mina protester, det fanns ingen som kunde ta mitt prov.

Nu vet jag inte när jag kan komma ifrån och ta det. Det är så mycket annat inplanerat på mina lediga dagar att det blir svårt.

Varför kan inget gå på räls!?

Tandläkare

I går var jag hos tandläkaren eller rättare sagt hos tandhygienisten och fick mina tänder polerade.

Har valt en ny tandläkare. Gillar inte riktigt folktandvården. Jag hade avtal med dem och det kändes som om de bara gjorde precis det nödvändiga. Inte ens erbjöd sig mot betalning,

Tandhygienisten i går var bra. Kändes bra. Men det är privat och det skapar ändå lite tankar. Företaget måste ju runt ekonomiskt. Helst vinst oxå. Vem betalar det? Kunden klart. Blir det mer än nödvändigt då eller?

Mina tänder såg bra ut. Men jag har några amalgamfyllningar och några väldigt små lagningar med amalgam. Det små erbjöd sig tandläkaren att ta bort. De måste ändå bort. Varför?

Jag har varit inne på detta med att sanera amalgam i mina tänder och googlat en del. Jag har lyssnat på poddar om amalgamsanering. Den uppfattningen som jag har fått är att det är specialister inom området som bör hantera amalgamet.

Det var alltså en privat tandläkarklinik, utan specialutrustning som erbjöd mig att ta bort de mindre lagningarna med amalgam. Tyvärr blev jag lite skeptisk där.

Alltså pengar har sådan makt och när pengar är inblandat så blir jag osäker.

Måste googla lite mer..,

Åka bil…

Jag gillat inte att åka bil. Inte långa sträckor. Inte en timme i heller. Tjugo trettiominuter kan gå bra men inte mer. Jag somnar av tristess. Massor med tid till ingen nytta.

På vägen till storebrors operation satt jag i framsätet, kunde konversera lite med maken men det tog inte lång tid förrän jag studerade insidan av mina ögonlock. Även om vi varit i varandras liv under mer än 30 år så är det svårt att fylla den långa tiden med meningsfullt prat, dessutom skulle han ha koll på vägen.

Men på vägen hem, då jag och storebror bytte plats i bilen och jag drog på mig mina hörlurar och lät en ljudbok rulla i mobilen…..kunde jag vara vaken och tiden flög fram.

Fyra timmar bara swischade förbi. Nästan så jag blev sur de gånger familjen ville stanna och sträcka på benen.

Nu fick jag läst/lyssnat på en bok jag länge velat lyssna på.

Himlen kan vänta med Vimmelmamman Lotta Gray.

Att stå sidan om…

… det var inte lätt.

Storebror har blivet opererad och det är tufft att stå sidan om med vetskapen om vad som väntar och vad som kan inträffa under en op.

Nu gick allt bra och vi/han är hemma igen.

Vi fick dock åberopa vårdgarantin och då blev operationen i en helt annan ände av vårt avlånga land.

Vi funderade många varv på om alla skulle med eller om det bara var han och maken som skulle dit. Fast jag bestämde mig för att jag ville finnas med, orolig för att något skulle inträffa O jag inte fick vara med samt att inte låta maken behöva axla allt själv. En familj skall ju finnas för varandra, man gör saker tillsammans.

Operationen gick bra, resultatet precis som det skulle. Återhämtningen gick bra men väldigt lååååångsamt för oss. Sonen var påverkad av morfinet och väldigt trött hela tiden. Ville inte att vi skulle vara där.

Det dåliga föräldrarsamvetet gnagde att vi inte satt hos honom hela tiden men han ville verkligen inte. Vi gjorde annat och så hade vi ju lillebror att ta hand om och hjälpa med skolarbete mm.

När väl storebror började piggna till och det diskuterades utskrivning och hemfärd började det mala i magen, kommer han att fixa den långa hemfärden?

Han fick sitta i framsätet, bakåtlutad något och jag i baksätet på hans vanliga plats. Det gick bra. En övernattning och sen vart vi hemma.

Det är sååå ljuvligt att vara hemma efter nästan två veckor på hotell och kappsäcksboende.

Nu väntar dock andra frågor, kommer han att klara sig själv nästa vecka när vi jobbar och kommer han att klara av att börja skolan igen som tänkt. Bära ryggsäck. Ha gymnastik. Ja och många andra frågor.

Nu gäller det att andas. Ta en dag i taget. Se alla framstegen som han HAR gjort. Och se det fina resultatet.