Kräkhelg 

Alltså inte ordagrant men ändå kräkig.

Mannen har inte varit hemma sedan i torsdags kväll, han drog strax innan lillebror skulle nattas. Borta tre dagar och kommer alltså hem i kväll.

I bland känns det så himla skönt när han åker iväg. Jag får lite andrum. Planerar min tid som jag vill. Jag roddar allt hemma själv. Det blir mindre konflikter. 

MEEEEN den här gången känns det inte bra. Jag orkar inget. Kraften är slut. Känns jobbigt att rodda själv. Litar inte på mig själv. Vill inte ta några beslut, velig som fan.

Känner att jag är en urusel tonårsmamma och vill bara ha små ljuvliga ungar som gör som man säger. O när den lille kommer in i samma rum som mig går munnen i ett och jag önskar honom in på sitt rum fortast möjligt igen.

Jag orkar inte.

Vill bara vara själv. 

Låt mig vara.

Jag blir så sur på mig själv. Vad är det som händer med mig. Varför får jag inte rätt på mina känslor.

Reaktionen hos mig känns för stor för problemet, man skulle kunna tro att någon är dödssjuk eller att någon dött. Vi är friska. 

Så får jag så dåligt samvete för dem som har det riktigt jobbigt. Hur skulle jag klara det om det vore vi i en sämre situation.

Men ofta undrar jag: vad är livet till för?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s