Spindelfobi

Kanske inte riktigt Spindelfobi men nästan på. Jag gillar dem inte, inte så jag hoppar upp på en stol eller springer min väg när jag ser en. Jag vill gärna ha koll på vart dom tar vägen…ut ur huset så att säga…när jag ser att vi har en inomhus. Bara jag slipper ta dem.

I söndags efter min härliga trädgårds och poolhängsdag, jag satt nyduschad med egentid vid paddan och tvn efter att båda barnen lagt sig för natten, med andra ord avkoppling på hög nivå, igen. Såg jag något i ögonvrån men när jag tittade upp såg jag inget. Det händer mig ofta. Jag tror något springer över golvet men så är där inget.

Eller???

En stund senare så ser jag något igen i ögonvrån och nu vart det en stor, med betoning på stor, stor, STOR SPINDEL som kom gåendes. Huga. Snabbt i väg för att hämta en burk att sätta över.

Alltså! Handen skakade när jag skulle försöka mig på att få över burken. Fattar inte varför jag är så rädd. Jag menar den bits ju inte. Den gör mig ju verkligen inget ont. Spindlar bara finns där.

Så skulle jag försöka mig på att få den med burken upp på den lilla sopskyffeln vi har. På knycken över lyckades den rymma. 

Neeeeeeeej!

Som jag vrålade till när den stack. Snabb som tusan var den oxå. Jag, en gammal medelålders tant med osmidiga kropp som skulle komma ifatt för att få över burken igen. Phu! Inte lätt.

Det gick. Jag la skyffeln över buken  för att vi skulle se burken, den var inte i vägen och spindeln skulle inte kunna lyfta burken och ta sig ut. Där fick den vara under natten. Ryser av bara tanken.

Måndag morgon frågade jag storebror om han inte hört mig på kvällen? Han kom nämligen inte upp och kollade varför jag skrek men det lät som att han var vaken. Jag trodde inte han hade somnat och han brukar vara nyfiken. Så svarade han mig:

-Jag hörde dig allt när du skrek till, neeeeej, men det var väl en spindel. Jag låg kvar och flinade åt dig. Alltså unge.

Skulle JAG ta hand om det stora odjuret? Dessa stora spindlar är liksom inte en insekt utan verkligen ett djur. Eller skulle den få vara där i burken tills maken kommer hem på torsdag? Vill jag vara en djurplågare? Den skulle ju dö där, utan syre och mat. 

Hela dagen våndades jag. Funderade.

Efter kvällsmaten var det så dax. In med ett reklamblad under burken och spindeln. Hämtade en botten från ett av lillebrors pussel och stoppade in under reklambladet. Och för att slippa vara nära spindeln hämtade jag en riktig trägårds skyffel.

Med barnen i släptåg gick jag ut med spindeln, gick villagatan ner…


…kände mig inte alls dum där jag gick med skyffel o spindel. Nejdå inte alls!

Vi skulle ner till gröningen och den lilla skogsdungen som vi har där. Ville inte släppa den i trädgården eller på gatan. Ingen vill ha den inne hos sig och jag ville göra allt för att slippa gå ut med just den igen. När vi kom bort till skogsdungen måste vi gå över/passera en gångstig, det blir lite mera öppet, inte skydd från husen och det blåser till liiite.

Burk, reklamblad, pusselbotten OCH spindeln flyger. Jag vrålar, barnen hoppar till och vi blev livrädda för spindeln igen.

Men jag löste mitt spindelproblem och jag lät den inte svälta och kvävas till döds. Lite stolt över mig själv. Kanske glyttigt men skön känsla.

Tycker du om spindlar? 

Annonser

One thought on “Spindelfobi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s