Ont det gör ont

Alltså! I bland när barnen kommer hem och har skadat sig har jag svårt att titta. Det gör ont, det suger liksom tag i mina blodådror och de krampar på något sätt. Jag slutar andas för en stund. Maken får vara först med att kolla av, bestämma om det är allvarligt eller inte, ta hand om skadan och blodet.

Så var det när storebror for i backen och hakan sprack, fick sys.

Så var det när lillebror sprang genom glasdörren och halva örat var uppskuret, fick sys.

Så var det igår när storebror kom hem från rampen han hade cyklat i. Maken fick titta först. Som brandman har han sett en del så att han ojar sig är inte vanligt och gör han det kan jag ju absolut inte titta. Han ojade sig och jag tittade inte.

I går kom sonen hem med en armbåge, i mina ögon sett, uppfläkt, det var bara rött rött rött och det rann bloood. Det var stoooort. Säkert halva kroppen, upps.

I morse skulle maken iväg till jobb och JAG skulle sköta om såret. Fortfarande vet jag inte hur jag har gjort, men det är sköljt, jag har tittat men ändå inte.

I kväll skall vi sätta på något som man har till brännskador för att förbandet inte skall fastna i såret, vilket det hade gjort i morse och det gör för ont att få bort.

Hoppas maken hinner hem från jobb innan det är dax att närma sig såret och så finns han ju här i morgon.

Hur är du när det är alvar? Tar befälet eller lämnar över?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s