Detta trodde jag ALDRIG om mig själv.

Några gånger efter att lillebror varit hemma hos sin bästis har han berättar om bästisens cyklar. 

Två stycken BMX cyklar. Trick cyklar. Stålpegs på hjulen.

Lillebror är inte den som tydligt och klart säger att det här vill jag ha, utan man måste läsa honom mellan raderna.

Alltså en cykel till och dessutom en som kostar runt 2000kr, känns liksom lite mycket.

Men han är just nu så himla fantastisk med sitt gips, gnäller inte, med på allt, det hindrar honom inte det minsta, så att ge honom lite belöning är inte fel.

Så satt jag där hemma själv i helgen när barnen var på scoutläger och maken jobbade. Kollade faktiskt av stadens loppis sidor på Face Book.

Det dök upp en begagnad, såg fin ut och till ett himla överkomligt pris.

Jag osäker. Vill han verkligen ha en sådan här? Vill jag köpa begagnat? Vill maken köpa begagnat? Var den bra? 

Tillslut skrev jag i allafall jag köper.

Skickade bilden till maken med texten, jag har skrivet att vi köper den, vi skall alltså titta på den, jag tycker den ser bra ut.

Men alltså! Ni skulle sett lillebror när han fick veta, när vi åkte och titta på den och denna lycka när cykeln var hemma och inställd efter honom.

-Tack mamma! Och ett leende som gick från öra till öra.

Själv är jag mest förvånad över mig själv och makens medhåll över att handla begagnat från någon som vi inte känner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s