Att vara gipsad…

…som i detta syfte, verkar vara helt ok. 

Lillebror rör sig ganska obehindrat. Han springer, hoppar, sitter på golvet och jag tror banne mig att han skulle kunna klättra oxå.

Ljuvligt när han tar det så lätt, en annan tänker ju bara på det jobbiga, men ungar är lättare. Hoppas nu inte det bara är nyhetens behag men en positiv inställning till en början gör ändå det hela lite lättare.

Själv hade jag behövt lite hjälp, morrar lite åt vården som inte informerar och ställer upp bättre. Tycker det är konstigt att de inte har hittat bättre strategier att hjälpa, handfallna föräldrar som står inför detta fenomen för första och troligtvis ända gången, med bra val att förhindra väta och smuts att komma till gipset.

Betänk nu att sonen skall leva så normalt som möjligt med alla sina vardags aktiviteter och rörelser. Inte försiktigt som någon som brutit foten/benet. Killen skall ju gå, hoppa och ha sig, men behöver bra skydd.

O det är ju klart att det kommit ett lågtryck in över landet med regn istället för högtrycket vi hade innan gipset.

Skönt i alla fall att han tar det med ro.

Annonser

One thought on “Att vara gipsad…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s