En baby…

Amen ni är ju för roliga, en liten baby.

Ja jag fick ju lite reaktioner på mitt tidigare inlägg, en längtan om smått.

Jag och maken är ju snart, läs om två år, 50 år och kan fira med 100års kalas då vi fyller med 13dagars mellanrum. Kanske inte lägge till baby smått.

Innan barnen kom in i våra liv fyllde vi det med djur. En liten vildig katt, en liten damig goldenretriver tjej och en stor vacktig schäfer hane.

Mitt sug är någon att gosa ner näsan i, ett dunboll av något slag. En liten att ta hand om, en liten att lära, en liten som bara finns här, en liten som helt villkorslöst bara ger sin kärlek, som liksom finns kvar när barnen växer upp blir så där jobbiga och självständiga, förutom i det där med att de tror att de bor på hotell.

Maken var ju häromdagen hos någon med smått, inte bara smått, 8 vuxna norska skogskatter och en kull med små kattungar, som maken inte vågade titta på. Jag är ju så sjukt sugen, fast jag inte sett dem.

….men så är det ju det där med min allergi. I dag, till skillnad från då när vi hade djur, är jag medicin fri. Jag mår bra i min allergi och det vill jag ju inte fördärva.

Men sugen är jag och jag önskar så att jag kunde ge barnen den känslan och det speciella band man kan få med bara ett djur.

…så NEJ inga (människo) bebisar här inte…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s