Nya tårar

För ett par dagar sedan berättade jag om mina lättnads tårar som trillade då vi fått vårt alldeles egna språkrör. I går trillade tårarna igen men inte av lättnad utan av förtvivlan.

Jag mötte en klasskompis förälder till lillebror, vi har haft barn i samma klass länge och har lite av samma skolerfarenheter. Vi brukar vädra oss emellanåt när vi träffas och kan.

Under samtalets gång tårfylldes mina ögon och jag fick blinka ganska ofta för att inte låta dem trilla nerför kinden.

Den maktlöshet som man känner. Det jobbiga allt detta skapar i relationer till alla inblandade. Det tar på mig. Jag har svårt att hålla mig ovanför vattenytan. Jag kvävs. Jag behöver hjälp men orkar inte längre be om det, inte från nära håll och inte från proffesionellt håll.

Ingen ser och ingen tar på sig sitt ansvar, där emellan finns storebror. 

Snart inte jag iheller. Vet helt ärligt inte hur jag skall orka. Den minsta skitsak för en annan blir ett gigantiskt problem för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s