Skogstokig

Alltså! Är det så här att ha tonåring i huset, ja då blir jag skogstokig.

I går var uppropsdag för barnen, två timmar vardera i sina skolor. Lillebror behövde någon vuxen med sig och storebror ville inte ha någon med sig men behövde någon som kunde köra honom eller att han cyklade den nästan milen.

Själv ville han cykla och det med en kompis men jag litar inte riktigt på dem när de är tillsammans. Det har hänt ett par ggr att saker blivit tokiga och farliga och även bara rent tramsiga. Precis som om de inte har känslan alltid för rätt och fel.

Tillslut gav jag med mig, det var svårt att lösa på annat vis, så med förmaning om att ringa mig på jobb när han var framme fick han lov att cykla.

Tror ni han ringde?

Kl 8,53 försöker jag ringa honom och får svar att det inte går att nå honom. De har cyklat över, under och sidan om stora vägar, 70 och 90 vägar. Kl 9,00 började skolan och därefter kan man inte störa.

Två timmar senare ringer han… -oj förlåt jag missade visst.

Det här med telefonen är inte första gången, det händer ofta och att den är avstängd så då går det inte alls att nå honom.

Jag blir skogstokig på honom när han har en telefon och han inte ringer eller man inte får tag på honom.

Hur råder man bot på det?

Annonser

2 thoughts on “Skogstokig

  1. Skulle jag också vilja ha tips på. Som mamma blir man något lätt orolig när de är ute på nätterna och jag inte får tag i dem, blir en och annan sömnlös natt kan jag lova….. Men bra jobbat av killarna att cykla en mil till skolan, det är inte många ungar som gör idag, heja dem. Kramisar Tina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s