Det känns som det brukar…

…men det brukar inte bli lika bra som det känns.

I går började allvaret med jobb för oss vuxna men först på förmiddagen ett möte på skolan.

Storebror fick sin diagnos dyslexi under våren och nu skulle vi höra hur skolan skall jobba med honom.

Allt låter bra som vanligt. En ny ton från rektorn. Några nya hjälpmedel. Och känslan när vi går därifrån är på topp.

Fast vi eller kanske mer storebror har ju fallit pladaskt när åtgärdsprogrammet inte följs som tänkt.

Orkar jag en ny höst? Tampas med skolan igen? Har jag energi om glädjen förbytts till frustration över att man inte fångar upp och hjälper honom att utveckla sina kunskaper i skolans värld?

En dag i taget får bli mitt mantra…

Annonser

2 thoughts on “Det känns som det brukar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s