När man inte lyssnar på varandra.

Vi hade bestämt oss. Eller jag fick lov och bestämma om det där skåpet jag ville ha i köket/vardagsrummet.

Så vi tog bilen, körde och kopplade släpet och vidare till Jysk. In i butiken, letade upp skåpet och så hör jag

– Det skåpet! Nej inte skulle vi ha det, vi skulle ju ha det där skåpet.

Han pekar på ett skåp som jag klart och tydligt har sagt att jag inte vill ha eftersom det är så köksinspererat.

Det slutade med att vi körde med tomt släp hem.

Vilken smärta jag kände, en förtvivlan och maktlöshet. Inte för att jag inte fick skåpet, utan för att vi levt i nästan 30år tillsammans och inte förstår varandra, lyssnar på varandra, vad vill den andre av oss.

Hur vore det om vi kunde stämma av med varandra så vi verkligen vet att den andre är med på noterna, inte bara ta föregivet att hon eller han vet och förstår.

För att gottgöra mig, har han kommit på än den ena och än den andra lösningen, men enligt MIN åsikt kan han INTE inreda…….

Kanske trillar man över ett skåp när man minst anar det och då faller allt på plats. Fram till det får jag nog bara lägga ner min tanke, jag märker att min man inte har sett det behovet som jag tycker oss ha.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s